Författare: Suzanne Collins
Antal sidor: 329 (inbunden)
Första mening: "Jag stirrar ner på mina skor och ser ett tunt lager av aska landa på det slitna lädret."
Likt den förra recensionen så är det här en uppföljare
på Hungerspelen och vill ni läsa den, som ni borde vilja,
så ska ni sluta läsa här och nu!
Det sjuttiofemte hungerspelet fick ett oväntat slut
och Katniss har kastats in i ännu ett spel,
spelet mot regimen.
Peeta är i huvudstadens och presidents Snow våld,
Katniss har hamnat i distrikt 13
tillsammans med det som blev kvar av distrikt 12
efter de mängder bomber som släpptes.
Nu finns det ingen återvändo,
Härmskrikan måste axla rollen som ledare
och inte ge upp förrän regimen är störtad.
Jag tycker att det här var den sämsta i triologin
och ibland kändes det som om författaren gjorde det för lätt för sig,
som att skada huvudkaraktären mitt i stridernas hetta
för att hon sedan ska vakna upp på sjukhus
och få händelsen berättat för sig och då även för läsaren
om vad som egentligen hände.
Slutet drar ner betyget även det,
det tyckte jag inte alls om.
Inte heller att karaktärerna har genomgått
världens personlighetsförvandlingar.
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Suzanne Collins:
Hungerspelen
Fatta eld
0 kommentar(er)
