Titel: Försvinnanden
Författare: Jodi Picoult
Antal sidor: 432 (pocket)
Första mening: "Jag var sex år första gången jag försvann."

Ännu en bok av Jodi Picoult är utläst
och den kan inte göra någon besviken,
precis som vanligt i hennes fall.

Samma författare.
Samma berättarstil.
Samma makalösa slut.

Delia Hopkins har haft en idyllisk uppväxt i New Hampshire
tillsammans med sin pappa som är änkling.
Hon är i full färd med att planera sitt bröllop,
ta hand om sin dotter
och fortsätta med sitt jobba att leta rätt på försvunna personer.

Plötsligt dyker det upp minnesbilder
från hennes barndom
som inte överensstämmer med verkligheten.

En dag kommer polisen och knackar på
för att ta in hennes far till stationen,
han anklagas för att ha kidnappat
sin dotter för 28 år sedan.

Som vanligt får man händelsen berättad för sig
från olika perspektiv och den här gången är det ur Delias själv,
hennes fästman Eric,
hennes far Andrew,
hennes bästa vän Fitz
samt ur hennes mor Elises synvinkel.

Det är en del rättegångsjargong och
några ovidkommande händelser
men överlag är boken bra.
Det är inte den bästa hon har skrivit
men det utesluter inte att den inte
håller toppklass för det.