Titel:Han bara slog och slog
Författare: Éléonore Mercier
Antal sidor: 93 (pocket)
Första mening: "Han bara slog och slog."
Jag är ett fall bland så många andra.
Jag är hemma, i helvetet.
Under sjutton år skrev författaren,
som arbetar på den franska versionen av kvinnojouren,
ner den första meningen i samtalen hon mottog.
Jag ringer för att min sambo har slagit mig mer än vanligt.
Jag hörde på radion och förstod att jag var i samma situation.
Det är alltså ingen roman.
Det är en text bestående av kvinnors verklighet,
deras rop på hjälp.
Min sambo är en bra man på alla sätt och vis.
Det här är ett rop på hjälp.
En kör av röster som vittnar
men inte bara om misshandel
utan även om kärlek, skam och äktenskap.
Ursäkta att jag gråter.
Jag vet att ni inte kommer att tro att jag är klok men jag älskar min man.
För det är så lätt för någon annan
att säga att man måste bryta upp,
men man tar ju bara den kärlek
som man själv tycker
att man förtjänar.
Jag ber om ursäkt att jag stör men jag blir misshandlad.
Jag är en kvinna som alla andra offer.
Jag vill gömma mig.
Men det är såklart inte bara kvinnor
som ringer, det är även både män och barn.
Jag är en man, det är väl inte så vanligt att vi ringer.
*Allt det kursiverade är utdrag ur boken helt utan kronologisk ordning.
Betyg: 4/5