Titel: Flickan och skulden
Författare: Katarina Wennstam
Antal sidor: 268 (pocket)
Första mening: "Det är en varm och fin juninatt, ett par dagar efter midsommarafton 2000."
Det här är ingen skönlitterär bok
som man kan sitta och njuta av i soffhörnet
tillsammans med en kopp te.
Nej, det här är ett slag i magen.
Katarina Wennstam tar upp och belyser
många olika rättsfall rörande våldtäkt genom åren,
både sådana som ledde till åtal,
sådana där domen ledde till straff,
sådana där brott inte kunde styrkas
och sådana som togs upp försent.
Hon tar upp polisernas, juristernas och samhällets aspekt på en våldtäkt.
Även hur mycket ryktesspridning kan skada, lagförändringar
och varför det "är mer okej" att våldta vissa kvinnor.
För varför läggs så mycket skuld på kvinnan?
När man aldrig skulle komma på tanken att ifrågasätta
någon som har blivit rånad eller påkörd.
Och varför ses det som en förmildrande omständighet
om mannen är en bekant/pojkvän eller om hon är full?
Och hur förklarar man som jurist för en femtonårig tjej
att enligt rättsväsendet så var det okej för de tre männen att våldta henne?
Jag fick tårar i ögonen minst tre gånger i den här boken
och på varannan sida blev jag bara arg och förbannad,
för varför är det fortfarande såhär?
Det är tio år sedan boken gavs ut
men fortfarande är ämnet lika aktuellt?
Och hur mycket har egentligen förändrats?
Betyg: 4/5
Böcker som jag tidigare har läst av Katarina Wennstam:
Smuts
Se även: Ingen riktig våldtäkt
Som jag har skrivit om HÄR
0 kommentar(er)
