Titel: Harry Potter and the philosopher's stone
Författare: J.K Rowling
ISBN: 978 14088 10545
Antal sidor: 223 (pocket)
Första mening: "Mr and Mrs Dursley, of number four, Privet Drive, were proud to say that they were perfectly normal, thank you very much."
Handling: När Harry Potter är riktigt liten och hans föräldrar dör lämnas han för att bo hos sin moster med hennes man och deras son Dudley. Han mottas dock inte med glädje utan får bo i skrubben under trappan, han får ofta springa ifrån sin jämngamla låtsasbror för att inte bli slagen och ständigt haglar det pikar både från hans moster och hennes man. Det är dock något speciellt med Harry Potter, ibland verkar det som om det händer underliga saker kring honom som han inte har någon kontroll över. Men allt får sedan en förklaring när brevet anländer, brevet som bjuder in honom till att börja på den erkända trollkarlsskolan Hogwarts.
Omdöme: Det här är ju den första boken i serien om Harry Potter och vi som läsare får en ganska trevlig mjukstart i trollkarlsvärlden och vi får lära känna karaktärerna sakta men säkert. Jag vet inte om det beror på att det är den första boken i serien, att allt liksom tar sin början här, eller om det beror på att Harry Potter endast är elva år i boken för det händer egentligen inte särskilt mycket. Till viss del kan jag förstå det för att karaktärera ska lära känna varandra och bli vänner och vi som läsare ska förstå trollkarlsvärlden och så vidare men det dröjer tills nästan de sista sidorna innan den här stenen, som det avslöjas ska handla om i titeln, hamnar i centrum.
Sedan det här med åldern, jag vet att det är meningen att man egentligen ska växa upp tillsammans med karaktärerna men känns de inte lite väl lillgamla? Eller vad gjorde ni när ni var elva år? Man var väl nästan ute och lekte fortfarande?
Jag har ju tidigare, när jag var betydligt yngre, läst böckerna på svenska men nu har jag givit mig in på att läsa dem på engelska. Om det bara blir den första eller om det blir samtliga har jag inte riktigt bestämt mig för ännu men det jag vill få fram är att jag kan rekommendera att läsa dem på originalspråk. Jag trodde innan att det skulle vara ganska svårt med tanke på alla "häxord" och så vidare men de är ju samma i den svenska översättningen så det blir ju samma grej där. Den enda karaktären som var lite svårare att läsa om var Hagrid, i mitt huvud talar han numera en bred dialekt av vad jag tror kan vara irländska! (Nej, jag vet att det är fel enligt Rowling men jag är ju heller inte så bra på brittiska dialekter.)
Betyg: 4/5