Titel: Hatet
Författare: Maria Sveland
ISBN: 978 91 7343 4669
Antal sidor: 170 (danskt band)
Första mening: "Det kommer ett brev."
Handling: Det hela började med ett brev, ett hotbrev adresserat till Maria Sveland, det var brevet som blev startskottet. När den värsta rädslan har lagt sig inser hon att hon måste göra uppror, måste elda på debatten ännu mer och hon måste visa att hon vågar stå för sin sak. Genom intervjuer, analyser och kartläggning av antifeminismen försöker Maria Sveland förstå varför hatet mot kvinnor har blivit så stort just nu? Vad får hatet för konsekvenser? Och går det att förstå utifrån ett historiskt och politiskt perspektiv?
Omdöme: Jag ska vara helt ärlig nu och säga att jag nog inte kan bedöma den här boken på ett sätt som den förtjänar att bli bedömd eller recenserad eller omskriven. Jag har för lite kunskap, jag är inte tillräckligt påläst och jag har inte någon som helst erfarenhet av de historier som Maria Sveland målar upp som har skett i media. För mig blir den för svårläst och snudd till på för tung trots det relativt få sidantalet. Jag är för ung för att ha upplevt dessa "vågor" som ska ha flödat genom feminismen och jag har aldrig hört talas om Könskriget som ska ha varit ett Tv-reportage, Jag är heller inte så pass insatt att jag kan uttala mig om Feministiskt initiativ utifrån ett politiskt perspektiv. Däremot håller jag fullständigt med om att det är skrämmande att feminism upplevs som ett större hot än rasism, med tanke på att Sverigedemokraterna numera sitter i riksdagen. Jag gillar att Maria Sveland nämner Flickan och skulden av Katarina Wennstam när diskussionen om våldtäkt dyker upp, den borde verkligen läsas av alla. Men till sist tappar tyvärr Maria Sveland bort mig när hon svänger sig med ord som till exempel islamofob, högerextremist, kulturmarxism, radikalfeminism, jämställdist, vänsterextremist eller jihadistiskt manifest - jag besitter inte kunskapen för att kunna särskilja dem åt mer än i stora drag. Och nu vet inte jag vad hennes syfte med den här boken egentligen är men på något plan tänker jag ändå att hon vill "upplysa" oss medelmåttor om hur verkligheten ser ut, för de som är insatta i frågan är ju självklart redan medvetna om allt detta.
Jag hade förberett mig på att bli arg, upprörd och villig att göra något för kvinnorna i samhället. Men jag känner mig inte speciellt berörd alls, för mig är hela boken bara fylld med en massa ord på något sätt. Ni får jättegärna kalla mig obildad eller till och med klaga på hela min generation som inte tycks inse vikten av debatten, jag är ledsen att jag gör er besvikna.
Däremot kan jag tipsa om två feministiska bloggar som jag ibland läser, även om jag inte kan se allt ur deras perspektiv så försöker jag ändå, nämligen LadyDahmer och HanaPee.
Betyg: 2/5