Titel: Kretsen
Författare: Maggie Stiefvater
ISBN: 978 91 32 162152
Antal sidor: 318 (kartonnage)
Första mening: "Blue Sargent hade glömt hur många gånger hon fått höra att hon skulle döda sin sanna kärlek."
Handling: Gansey, Ronan, Adam och Noah utgör en kvartett av "korppojkar" som alla går på en berömd internatskola, därav namnet. Deras största gemensamma intresse består av att alla vill, av olika anledningar, finna en historisk och mytomspunnen konungagrav men förutom det så är de väldigt olika individer. Allt de vet om graven är att den ska ligga längs med en leylinje eller med andra ord en linje av energier som de tror löper genom just den staden som de bor i. Blue är dotter till ett medium och bor tillsammans med en stor del av sin släkt i ett hus, där det också bedrivs en affärsverksamhet med just tarotkort och medium. Blues egna magiska förmågor är begränsade och hon kan egentligen bara förstärka energier åt andra. Däremot bär hon på vetskapen om att om hon någonsin kysser sin sanna kärlek så kommer han att dö. Men så en dag ser ödet till att Blue och korppojkarna träffas och tillsammans fortsätter de att leta efter konungagraven, Blue verkar ha varit den saknade pusselbiten för att de äntligen ska hitta den. De är dock inte ensamma om att vilja finna den..
Omdöme: För det första så tog det alldeles för lång tid att komma in i den här historien, den griper inte tag i mig förrän de kanske sista femtio sidorna. Vägen fram dit är tyvärr ganska långtråkig. Det tog helt enkelt lång tid att bena ut vilka alla pojkarna var och sedan kunna hålla ordning på dem. Dessutom blir myten om konungen inte särskilt intressant förrän det faktiskt börjar hända saker i staden. Jag tycker helt enkelt att man kunde ha kastats in mer direkt i historien.
Karaktärerna irriterar jag mig först bara på, tills de gör något helt oväntat och plötsligt blir intressanta i mina ögon. Det gillar jag, att man inte från början vet hur de kommer att reagera eller agera. Det är dock ett litet minus att de är lite för stereotypiska. Vi har den rika killen som agerar ledare, vi har den fattiga killen som vill vara självständig, vi har den aggressiva killen som har varit med om något traumatiskt och vi har den tysta killen som mest håller med och som bara finns där någonstans i utkanten. De förändras dock lite under tidens gång så jag hoppas att de kommer att fortsätta utveckla sig personligt längre fram i serien. Just nu finns det faktiskt ingen karaktär som jag är sådär överförtjust i.
Sedan vet jag inte vad jag tycker om den så kallade "fienden", hela upplägget med att ha en genomond skurk som boven i dramat känns lite barnsligt. Nu är den ju dock skriven till en yngre målgrupp så jag kanske får ha överseende med det. Men ja, jag vet inte det här upplägget med tonåringar som agerar som vuxna och som slåss mot fiender.
Nu har jag dock varit lite väl negativ för det finns faktiskt bra saker med den här boken också, det är ju inte för intet som den ändå har blivit relativt hyllad på diverse bloggar. Jag personligen gillar att den är rolig, ja jag tycker faktiskt att den är rolig på sina ställen. Rolig och bra skriven helt enkelt, även i de delar när jag inte tyckte att det hände något. För även om större delen av boken var ganska händelsefattig så kom det verkligen igång på slutet, lite som om den försökte väga upp för dess hittills lite tråkiga framtoning. För på slutet hände allt minsann på en gång. (De där vita bockarna som förekommer på ett ställa förstår jag dock ingenting alls av) Det gör också att slutet kändes lite plötsligt och lite abrupt. Jag tror inte ens att jag förstod riktigt vad som hände.
Betyg: 2/5
4 kommentar(er)
