Omdöme: Jag tog med mig den här boken hem på ren impuls vilket gjorde att jag inte hade några förväntningar överhuvudtaget, vilket kanske senare bidrog till att dramatiskt öka den förvåning jag ställdes inför när jag började läsa - det här är ju hur bra som helst! Till viss del slungas jag tillbaka till min egen tonårstid även om jag inte var lika rebellisk som Lovis, jag önskar däremot kanske att jag hade engagerat mig mer i saker och ting precis som hon. Jag antar att det är musikreferenserna som gör det. För även om jag inte lyssnade på Nirvana eller R.E.M som ung så dyrkade jag både Kent och Lars Winnerbäck. Det är så i tonåren, plötsligt finner man någon som sätter exakta ord för det man känner.

 

Och Alex, kära lilla Alex som är så tungsint och som lever i en tid då det inte var lika okej att gilla killar som det är nu. "Det finns bara Jonas Gardell", som han själv uttrycker det. (Okej, inte exakt så kanske men jag orkar inte leta upp sidan det står på.) Och ja, jag är väl svag för just sådana här böcker där mörkret får en stor plats. Det är inte så att jag gråter men det river upp något inuti mig, boken får mig att känna något.

 

Det jag dock tycker är lite synd är att man hela tiden vet vartåt det är på väg, det blir inga vändningar eller oförberedda händelser. Den känns helt enkelt förutsägbar. Men det är väl det enda jag har att klaga lite på. För som ni ser ovan så kunde jag inte ens nöja mig med att plocka ut ett citat...

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon