Titel: Magikerna
Författare: Lev Grossman
ISBN: 978 91 86969 98 1
Antal sidor: 437 (inbunden)
Första mening: "Quentin gjorde ett magiskt trick."
Handling: Quentin Coldwater går sista året på high school och är en ganska dyster och deprimerad tonåring. Han är bevisligen ett geni och det finns inget i den här världen som riktigt utmanar honom och hans kapacitet. Dessutom kan han inte låta bli att drömma om det magiska landet Filliroy som han läste om som barn, ett land som gör att den verkliga världens känns grå och trist i jämförelse. Men när det är dags att ansöka till College och Quentin blir erbjuden en plats på den exklusiva skolan för magiker förändras allt. Han får genomgå en tuff utbilning samtidigt som han tvingas möta de vardagliga tonårsproblemen med vänskap, flickvänner, sex och alkohol. Men trots att allt verkar bli som han har drömt om känns det fortfarande som om det är något som saknas för att han ska kunna bli lycklig.
Omdöme: Boken beskrivs allt som oftast som en Harry Potter för vuxna med inslag av Narnia - Nu har jag inte läst Narnia men kan väl till viss del hålla med om båda påståendena. Vi har en internatskola för trollkarlar och vi har en alternativ värld med främmande djur och drakar. Men att det är en Harry Potter för vuxna vet jag inte riktigt, det vore att höja den till samma nivå och den här boken kommer inte ens i närheten.
Vissa partier i boken känns det som om författaren skyndar sig igenom medans vissa avsnitt inte alls tillför handlingen något vilket gör att jag inte förstår varför de överhuvudtaget är där. På 250 sidor har Quentin gått fem år på college, jag tycker personligen att det är lite genomhastat. Det måste väl finnas massa spännande saker på ett internat att berätta om? Harry Potter han ju knappt gå klart ett år per bok och då var böckerna ändå minst dubbelt så långa. Men det är väl så att det är först när Quentin har fått sin examen som den riktiga handlingen börjar och jag som läsare får acceptera att man aldrig riktigt hinner lära känna karaktärerna innan de ger sig ut på äventyr tillsammans.
Det leder oss till mitt andra problem, för karaktärerna är just mitt andra problem med boken, jag känner ingenting för någon utav dem. Jag gillar dem inte men jag hatar dem samtidigt inte, de finns knappt för mig så lite bryr jag mig om dem. De kan leva eller dö och det spelar liksom ingen roll. Jag hejar inte på någon utav dem. Jag känner dem inte ens. Visst, Quentin kommer man väl lite närmre än de andra men han är faktiskt ganska svår att tycka om. Jag har även lite svårt att bilda mig en uppfattning om både den magiska världen, hur den egentligen är uppbyggd, och den alternativa världen som jag inte alls kan se framför mig med dess invånare och landskap. Hade det varit för mycket miljöbeskrivningar hade jag i och för sig gnällt på det så det kanske är bättre såhär.
Nu har det dock varit mycket negativt om boken och det var faktiskt egentligen inte meningen, den är fullt läsbar! Den har vissa partier som är spännande och det finns en del mörk magi som lockar mitt intresse att läsa vidare. Att skriva att boken innehåller sex och droger är dock lite falsk marknadsföring, det är inga Femtio nyanser här direkt utan de ligger med varandra cirka två gånger i boken vilket jag ändå anser är fullt normalt. Det här blir dock mer som en saga än som en fantasy, vart nu skillnaden ligger i det uttalandet.
Betyg: 3/5
2 kommentar(er)
