Titel: Konsten att vara kvinna
Författare: Caitlin Moran
ISBN: 978 91 0 012841 8
Antal sidor: 317 (inbunden)
Första mening: "Idag fyller jag 13."
Handling: Boken börjar när Caitlin fyller 13 år och därmed också kommer in i puberteten, nu ska hon bli kvinna vare sig hon vill det eller inte med allt vad det innebär. Sedan fortsätter den genom tonåren, förälskelser, strippklubbar, karriär, abort och shopping bland annat. Alla hennes försök till att bli kvinna eller åtminstone mer kvinnlig får vi som läsare följa.
Omdöme: Jag kommer förmodligen att bli halshuggen nu men det här var inte något för mig alls. Jag hade kanske för höga förväntningar, jag hade förväntat mig att bli överdrivet feministisk och bli visad med en pekpinne hur ojämnställt vårt samhälle är men allt jag får veta är hur oerhört jobbigt det är att vara kvinna. Och jag vet inte om jag lever i någon slags bubbla här nu men så jobbigt som det beskrivs tycker jag faktiskt inte att det är. Nu kanske jag ska passa på att nämna, för de som inte har läst boken, att det främst är de relativt små sakerna i boken som jag syftar på. Som högklackade skor, mens, dyra handväskor, konsten att hitta en bra BH och känslan av att inte ha något att ha på sig.
Visst tycker jag att det är orättvist att vi blir tvingade att proppa i oss hormoner varje dag i flera år i form av p-piller och om det var män som hade mensvärk hade det förmodligen funnits ett vettigt botemedel för länge sedan. Men hey, det är ju bara att lära sig leva med. Och jag är en av de kvinnorna som faktiskt tycker att det är roligt att shoppa, på riktigt ja och jag beskyller varken Elle eller Veckorevyn för det. Jag klär gärna upp mig för att känna mig snygg, har inga problem med kvinnor som bär högklackade skor och jag äger själv "investeringsväskor" som Moran uttrycker det. Jag gör inte det här för männens skull, absolut inte, om jag skulle fråga en man som jag träffade igår vad jag hade haft på mig hade han ändå inte kunnat svara. Jag gör det för min skull, för att jag trivs så. Jag är alltså en dålig feminist.
Och jag är kanske inte tillräckligt gammal eller så lever jag i en fantasivärld där allt ser bättre ut för jag har aldrig känt att jag har blivit annorlunda behandlad på en arbetsplats för att jag har varit kvinna och jag har aldrig sett någon löneskillnad endast beroende på kön. Jag har heller aldrig pratat med någon i min ålder som ser ner på människor som gjort abort (Vi kanske har Betnér att tacka) och nu är jag visserligen bara tjugotvå men någon fråga om barn finns inte än på länge. Jag förstår att det finns i samhället men kanske är det också ett generationsskifte på gång.
Jag är heller inte för Morans attityd och språkbruk. Jag orkar knappt läsa meningarna som ofta sträcker sig flera rader ner. Och som kvinna vill jag inte bli mer lik mannen, jag vill inte se till hur de gör och sedan efterapa, jag vill fortsätta att vara kvinnlig. Tycker jag inte att kvinnor och män ska vara jämnställda!? Jo Absolut! Och den grundidén hade jag med mig redan innan jag läste boken. För mig blir Moran framförallt gnällig.
Till vem rekommenderar jag den? TIll den som har den sortens humor, vad det nu är. Till den som konstant orkar läsa versaler, talspråk och långa meningar. Moran är säkert en ypperlig kåsör men runt 300 sidor är svårt att mäkta med.
Betyg: 1/5
5 kommentar(er)
