Titel: Rör mig inte!
Författare: Tahereh Mafi
ISBN: 978 91 32 16049 3
Antal sidor: 302
Första mening: "Jag har varit inlåst i 264 dagar."
Handling: Juliette sitter inlåst vid vad som närmast kan beskrivas som ett mentalsjukhus. Hon har varit isolerad i 264 dagar och under den tiden har hon varken sett, pratat med eller hört någon annan människa. Förutom avlägsna skrik från de andra patienterna. Men så plötsligt blir hon informerad om att hon ska få en cellkamrat, en pojke bara sådär. En livsfarlig risk eftersom Juliettes beröring är dödlig och ingen vet varför.
Utanför mentalsjukhusets väggar råder en dyster stämning i samhället, Återetablissemanget har tagit över och medan de lever i överflöd så låter de befolkningen svälta. Ledaren för Återetablissemanget har fått nys om Juliettes förmågor och vill till vilket pris som helst få över henne till den "onda sidan" där hennes beröring kan hjälpa till att hålla befolkningen i skick. Juliette ser dock inte sin förmåga som en gåva utan som en förbannelse och hon vill aldrig använda den för att skada en annan människa, igen.
Omdöme: Here we go again.. En ensam stark tjej som har hela världen på sina axlar träffar och blir handlöst direkt förälskad i en kille som känner exakt likadant. Alltså, har ni läst och ännu inte tröttnat på Divergent och Hungerspelen är det här en bra bok att fortsätta med - den fortsätter i exakt samma spår.
Det som dock är annorlunda är språket vilket jag kan tänka mig man antingen hatar eller älskar. I början hade jag lite svårt för det men sedan tyckte jag att det tillförde historien mer än vad det var irriterande och då tänker jag främst på överstrykningarna. Själva språket kan även gå en smula till överdrift varje gång hon befinner sig i närheten av en viss person, som det finns exempel på ovan. Deras läppar möts och en kaskad av exploderande elektricitet flödar och hans fingertoppar bränner huden och hon kan inte tänka klart för att hela världen känns meningslös utan honom.. bla bla bla.
Juliette är dock mer intressant som karaktär än vad tjejer brukar vara i liknande böcker, hon känns mer speciell och tvivlar på sig själv och på sin förmåga. Hon hatar sig själv. Hon hatar sin förmåga. Hon tar inte direkt på sig ledarrollen i kampen mot det onda. Hon är mer som du och jag, fast med dödliga krafter. Det jag också kan känna är att boken är lite för kort, lite som ett hastverk man vill få ut medan järnet är varmt. Jag vill helst ha lite mer information om Återetablissemanget och hur det styrs och vad som hänt med alla andra städer.
Betyg: 2+/5
0 kommentar(er)
