Titel: Inferno
Författare: Dan Brown
ISBN: 97891 00137410
Antal sidor: 542 (inbunden)
Första mening: "Jag är skuggan."
Handling: Robert Langdon vaknar upp på ett sjukhus i Florens med en skottskada i huvudet och utan minne över vad som har hänt de senaste dagarna. Han minns inte ens vad han gör i Florens. Han hinner dock inte tänka över situationen speciellt noga innan en kortklippt kvinna stormar in på sjukhuset med ett vapen i handen och instinktivt förstår Robert Langdon att det är honom hon är ute efter. Tillsammans med läkaren Sienna Brookes lyckas han i sista stunden fly och de påbörjar en resa bakåt i tiden i förhoppning om att Langdons minne ska komma tillbaka. I sin kavajficka finner Langdon ett oroväckande föremål och spåren leder rakt igenom Dantes Inferno..
Omdöme: Jag kan börja med att säga att jag inte är ett superfan av Dan Brown men jag har läst och uppskattat de tidigare böckerna och jag tycker väl att den här följer exakt samma spår som dem, både på gott och på ont. Det kanske var en fördel att inte ha några speciella förväntningar på boken, för jag har läst några recensioner som tycker att den här boken inte riktigt håller samma klass som de tidigare. Boken innehåller dock symboler, hemliga lönndörrar och en kamp mot tiden så läsaren borde helt klart känna igen stilen.
För mig personligen så blir det lite väl mycket fakta ibland och boken blir väldigt lång för att bara utspela sig under några timmar. Jag har tidigare haft lite problem angående det här med att karaktärer bara råkar komma på en lösning eller råkar hitta en lönndörr eller rent av snubblar över ledtrådar, den här boken innehåller inte så mycket av den varan som jag kan se det. Det är snarare logiska resonemang och en hel del kunnande angående Dante som leder dem på rätt spår hela tiden.
Själva historien vill jag inte gå in så mycket på, det har ju varit så himla mycket hyschande kring det, men i stora drag är problemet jordens överbefolkning och vad vi ska eller inte ska göra åt det. Den kommer ju på så sätt väldigt nära läsaren då alla kan reflektera och ställa sin moraliska gräns på sin spets, befolkningstillväxten berör ju oss alla. De så kallade twisterna i historien såg jag inte komma, däremot gjorde jag inte mer än en axelryckning när de framkom. Det var ju oväntat men samtidigt väntat, eller hur man ska uttrycka det. Jag gillar dessutom Dantereferenserna, jag tycker att Inferno är oerhört intressant!
Så sammanfattningsvis förstår jag inte den svidande kritik som den här har fått utstå, gillar man Robert Langdon så gillar man väl den här. Det är ju samma typ. Det är möjligt att den gör sig bättre på film, jaha? Men det här är ju en bok och då bedömer jag den som så. Dessutom får Dan Brown mig som vanligt att vilja besöka platser och se allt det som det berättas om så detaljrikt med egna ögon. Så Florens, here I come!
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Dan Brown:
3 kommentar(er)
