En sekund i taget
 
Titel: En sekund i taget
Författare: Sofia Nordin
ISBN: 978 91 29 68650 0
Antal sidor: 194 (kartonnage)
Första mening: "Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig."
 
Handling: Hedvig är tretton år när hon tvingas se på när båda hennes föräldrar och hennes lillebror dör i feber. Hon försöker sänka febern med hjälp av vatten, ringa 112 men det tutar bara upptaget och till sist klarar hon inte av att befinna sig i lägenheten längre. Hon flyr. På gatorna ligger det lik, vägarna är fulla med bilvrak och staden har aldrig tidigare varit så tyst. Feberepedemin har ödelagt hela världen och Hedvig är ensam kvar, eller? Finns det någon mer där ute? Någon som klarade sig? Hon lyckas ta sig till någon typ av 4H gård, dit de brukade åka med klassen och efter två veckor dyker även Ella upp. Tillsammans försöker de hitta ett sätt att överleva, skapa en trygg tillvaro i en värld av ovisshet - För inte ska det väl vara såhär för evigt?
 
 
Omdöme: Okej, för det första försöker jag verkligen bortse från det osannolika faktum att alla människor skulle dö vid exakt samma tidpunkt. Att de skulle dö så plötsligt, någon dog när han skulle gå ut med soporna och en annan när var ute och joggade. Hedvigs familj fick ju åtminstone symptom i form av hög feber. Jag försöker bortse från det och det som egentligen är ännu mer irriterande, nämligen att man inte får reda på varför just Hedvig är immun. (Ja, jag fattar att Hedvig knappast kan lista ut det själv men ändå. Som läsare vill jag ändå veta, okej?) Jag försöker verkligen bortse från det och ta boken för vad den är, även om det ligger kvar och gnager i bakhuvudet.
 
Åter igen får jag väl anse mig vara lite för gammal för den egentliga målgruppen, men det brukar inte hindra mig från att uppskatta vissa ungdomsromaner mer än "vuxenromaner". Det här är dock inte en sådan bok. Det händer för lite, inte ens febern får vi som läsare vara med om utan det har redan hänt. Utan det här är en bok om hur Hedvig planerar att överleva, genom att lära sig rida och mjölka kor och hugga ved och så vidare. Det blir liksom aldrig spännande. Vilket jag tycker att det borde kunna bli när minst ett helt land är ödelagt.
 
Det som dock är bra med den här boken är gestaltningen av tonåringarna, för även om jag är några år äldre så minns jag fortfarande hur det var. Jag hade förmodligen agerat precis som Hedvig i många situationer, speciellt en situation rörande en kompis mobiltelefon. Man är ganska självisk och egocentrerad som tonåring. Sofia Nordin lyckas även få med osäkerheten på sig själv, rädslan över att aldrig bli kysst och känslan av att aldrig räcka till. Känslor som allt som oftast hör tonåren till. Och de här extrema kroppskomplexen försvinner inte bara för att hela mänskligheten dör ut - även om de på sikt förhoppningsvis borde göra det om ett nytt samhälle skulle byggas upp och då inte ett samhälle som skapar onåbara ideal. Jag gillar även att vänskapen mellan Ella och Hedvig inte är självklar, de blir inte bästa vänner direkt - för varför skulle de? Det är också en sådan fälla som ungdomsromaner ofta faller i men den lyckas Sofia Nordin undvika genom att skapa en mer trovärdig situation och relation mellan karaktärerna.
 
Sedan har vi till sist det här med bokens slut, ska den verkligen sluta så? Det där är inte ett "öppet slut" det är ett ofärdigt alternativt oproffsigt slut. Ska det bli fler böcker om Hedvig? Det verkar så. Redan i början undrade jag hur boken skulle sluta, det är ju en ganska stor säck att knyta ihop om man inte tar den lätta vägen och låter allt vara en dröm, eller att alla människor vaknar igen eller att Hedvig helt sonika också dör på sista sidan.
 
 
Betyg: 2/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon
 
 
 
 
#1 - Elin - Bokparadiset

SV: Tävlingen är bara för bokbloggar så jag tror dom kontaktade några bokbloggar som skrev om det och så har det spridit sig den vägen. Men när du mailade henne om ditt inlägg antar jag att du fick ett svar om att du var med i tävlingen :)

Svar: Bra att du svarade, jag skrev ett inlägg men glömde att maila till henne.. Så tack för påminnelsen ;D
Carolina Edvinsson