Titel: Jag såg henne idag i receptionen

Författare: Anders Fager

ISBN: 978 91 46 22219 4

Antal sidor: 270 (inbunden)

 

Handling: Cornelia är elva år när hon hittar sin mamma död vid gasspisen, det är även då hon för första gången hör Den viskande mannen. Han har ingen kropp, inget hjärta som slår och inga ögon som ser. Han kan endast viska i bruset av andra ljud såsom vattenrör eller trafikbullen. Han viskar till Cornelia att hon en dag ska bli hans drottning, den dagen då han tar över världen. Det enda han begär av henne är att hon ska öppna porten åt honom, den porten som gör att han kan komma in till människornas värld.

 

Omdöme: Alltså jag förstår inte vad den här boken handlar om, på riktigt. Ja, jag har just läst 270 sidor men allt är bara blaha? Jag vet att den handlar om Cornelia, som en gång var barn till en schlagerkändis som tog livet av sig och som sedan ingen ville ha. "Alla ville ha pengarna, ingen ville ha Cornelia."

 

Sedan är det den här påstådda Viskande mannen, eller i alla fall något andligt/ockult/magiskt/förbjudet som också har en stor roll i sammanhanget. Men Anders Fager får inte mig att tro på att det finns någon Viskande man med tanke på hur mycket droger han slänger in i sammanhanget. Jag lovar (nästan) att du inte kan läsa tre sidor i den här boken som handlar om Cornelia när hon inte är hög på något eller riktigt full. Det är väl inte konstigt att hon börjar höra röster? Eller känner sig förföljd? Eller tror att hon har magiska krafter? Eller börjar se saker som ingen annan ser? Ska den här boken, som beskrivs som skräck, vara läskig så måste den vara lättare att tro på. Det är drogerna som förstör för mig, hade det inte varit för dem så hade man kunnat diskutera vad som egentligen ska räknas som normalt och vem som egentligen är galen. Och kom inte med argumentet att "hon hör ju bara den viskande mannen när hon är nykter" för det håller inte.

 

Okej, men boken går ju att läsa som en helt vanlig uppväxtskildring i Stockholm under nittiotalet så det fungerar väl? Nej, det går inte heller. För det första på grund av drogerna (igen). För det andra för att jag är så irriterad på Cornelia som karaktär, jag tycker att hon beter sig illa (egentligen vill jag skriva att hon beter sig äckligt eller vedervärdigt men jag finslipar mitt språkbruk där) och jag kan inte finna en endaste liten smula sympati för henne inom mig. Jag gillar faktiskt ingen av karaktärerna, som mest består av sliskiga gubbar i kostym och unga tjejer från Stureplan som festar (och tar droger) tillsammans.

 

Men kan jag inte säga något om boken då? Jo, språket var okej. Det är lite nytt. Väldigt kort. Passar nog dock egentligen bättre i något annat sammanhang.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon