Omdöme: Jag har alltid haft turen att ha jobb, ända sedan jag började sommarjobba vid sexton års ålder. Jag började inte plugga för att det inte fanns något jobb utan jag började plugga för att jag ville det, och för att jag trodde att jag skulle vara garanterad ett fast jobb när jag tog min examen. Så ser det inte ut idag.

 

I den här boken får man läsa ett antal olika berättelser och det finns en sak som de alla har gemensamt och det är att alla personerna tycker om sitt jobb. Det är villkoren som skapar oron. De säger att vår generation vill vara fria och flexibla, att vi inte vill ha ett inrutat jobb, trots att det inte finns en enda undersökning som stödjer detta. Det är snarare så att alla som jobbar deltid eller på vikariat inte vill något hellre än att ha ett fast jobb. Att inte veta om eller när man får jobba skapar inte flexibilitet utan det skapar ofrihet. Det går inte att ta lån, hyra en lägenhet eller ens skapa någon form av vuxenliv, man vet ju inte hur jobbtimmarna kommer att se ut nästa vecka. De säger att vår generation får barn allt senare i livet, det kanske kan ha att göra med den icke ekonomiska trygghet som vi utsätts för? En kvinna i boken skulle gärna vilja ha barn inom en snar framtid men jobbar som sjuksköterska med väldigt oregelbundna arbetstider och dessutom får hon ingen fast tjänst utan får hoppa runt på olika vikariat som sträcker sig i ungefär ett år. Det skapar otrygghet.

 

Dessutom kan jag känna igen i en sak som skrivs i boken, att jag inte har någon hobby. Jag har ingen hobby som jag gör bara för min egen skull utan att tänka på vad som gör mig attraktiv i en arbetsgivares ögon. Det finns inte tid till sådant. Jag pluggar och jag jobbar och jag försöker spara pengar. Jag vet att jag kan stå utan jobb precis när som helst, det är inte en fråga om jag gör det utan när jag gör det. Det är klart att det skapar en otrygghet.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon