Omdöme: Ni får ursäkta de många smakproven ur boken men jag kände att jag var tvungen att visa med exempel när jag säger att den här Travis inte är en karaktär som jag vill att någon ska känna igen sig i eller se upp till eller bli fascinerad av. Skulle ni vilja att er bästa kompis eller dotter var tillsammans med någon som slogs, drack sig redlös, tappade humöret, slår ner en kille i kafeterian när hon ber om det eller bestämmer vad hon ska ha på sig? Vill du att någon kille i hela universum ska tro att det är okej att bete sig såhär? Den här boken klassificeras som YA och New Adult på Goodreads och i sanningens namn så skrämmer det mig lite. Som författare får man absolut skriva om destruktiva förhållanden, det är inte det jag motsäger, men skriv då någonstans någon karaktär som säger att det inte är okej? Det är inte okej med en kille som bestämmer vem du ska träffa eller hur du ska se ut. Kan inte någon karaktär i den här boken ruska om den där Abby lite? Det blir heller inte bättre av att Shep och America som är Travis och Abbys bästa vänner har ett till synes jättebra förhållande och Ändå uppmuntrar de Abby att vara med Travis? Ännu mer och ännu bättre angående dessa tankar tar den Här recensionen upp.

 

 

 

Så vad annars då, förutom att Travis är den största idioten jag någonsin har skådat i en bok? (Christian Grey och Edward Cullen kan ju bara slänga sig i väggen, värsta mesiga) Det fanns faktiskt partier som jag uppskattade med boken också, här och häpna, som när hjärtan krossades och vänner prövades. Jag vill ju inte avslöja för mycket angående boken, även om jag förmodligen redan har gjort det, men så länge inte Travis var med i bilden så kunde jag slappna av på ett annat sätt och njuta av boken.

 

Ni får inte tro att jag är någon sorts helgon här. Jag har också varit arton år och förälskat mig i de killar som är de absolut sämsta att förälska sig i eftersom de saknar någon respekt överhuvudtaget. Herregud, jag var kanske fjorton första gången jag var kär i en kille som slogs och drack för mycket. Det är ju allmänt känt att en kvinna ska dras till bad boys, men kan vi inte ändra på det där? Känns det inte lite gammalt? Vi kan väl åtminstone sluta uppmuntra det? Jag har sett destruktiva förhållanden på mycket nära håll och det är inte roligt. Det är inte roligt att gå och vara rädd, behöva ha hemligt nummer, inte kunna gå ut på stan ifall man möter honom.. Vi är värda så mycket mer än så.

 

Jag brukar verkligen gilla sådana här böcker, där kärleken är svår och krånglig och inte sker med detsamma. Det värsta jag vet är sötsliskiga ungdomsromaner som inte beskriver verkligheten på ett korrekt eller trovärdigt sätt. Men det här är den första boken som har överskridit min gräns åt andra hållet. Och jag håller med det citerade ur den andra recensionen, för om inte det här får er att reagera vart ligger er gräns då?

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon