Omdöme: När jag fick hem den här boken så tänkte jag att jag skulle läsa den och försöka förstå vad som gör Metallica så storartat men främst varför min pojkvän gillar dem så himla mycket. För mig som är helt novis om hårdrock och heavy metal blev den stundtals väldigt tungläst och faktiskt ganska ointressant, det är mycket namedropping kring arenor och gamla klubbar och band som inte finns längre och populära journalister och så vidare och det var väl inte det jag var ute efter. Jag var ute efter medlemmarnas berättelser och deras historia. Som det ser ut nu så blir det mest fakta staplad på varandra och det framkommer inget nytt som inte redan har skrivits någon annanstans. Författarna känns lite fega på så sätt, de har belägg för allt de skriver om och det som de inte har belägg för är bara deras egna tankar om bandets storhet.

 

För där kommer mitt andra problem med den här boken och det är författarnas nästan fanatiska inställning till Metallicas storhet. För även om de riktar viss kritik mot bland annat Lars Ulrichs brist på taktkänsla och James Hetfields falsksång så skriver de i nästa mening att det är en del av Metallica, att det är det som är tjusningen. På ett annat ställe kritiserar de en skiva för att vara den sämsta i samlingen men skriver i nästa stycke att låtarna sticker ut på ett positivt sätt och att de är fantastiska ändå. Det känns som om de inte vågar stöta sig med bandet. Ytterligare ett bevis på detta är när författarna skriver om groupiekulturen och hur pass vanligt det var att killarna bara plockade upp några tjejer från publiken och tog dem backstage för att de antingen skulle ha sex eller för att någon ville ha en avsugning: "..en trummis som sades inte vilja lämna ett spelställe förrän en främlig ur publiken gett honom oralsex. [...] Inte för att Lars Ulrich riktigt kan klandras för att han var kåt på framgången, i mer än en betydelse." Nehe, men vem ska klandras för det då? Författarna rättfärdigar ju beteendet och säger att det i alla fall inte är han som ville ha avsugningens fel? 

 

Väldigt lite skrivs om bandmedlemmarnas privatliv och det hintas lite om alkoholproblem och att det förekom droger men inte i vilken utsträckning eller hur det påverkade bandet. I någon mening på slutet nämns det att några medlemmar ska skilja sig och då vet man inte ens om att de har varit gifta. Det finns såklart både fördelar och nackdelar med att läsa en bok som ingen bandmedlem har varit med och bidragit till. Boken blir väldigt objektiv till skillnad mot när det är en biografi då den ofta blir väldigt vinklad men å andra sidan intressantare att läsa eftersom man då hamnar på insidan istället för som nu på utsidan. Jag tycker att författarna har låtit sina egna omdömen ta alldeles för stor plats och att hela boken genomsyras av någon slags tonårsdyrkan gentemot Metallica och det blir varken en journalistisk skildring eller en litterär upplevelse. 

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon