Omdöme: Jag är ingen van läsare av Science Fiction. Absolut inte. Det närmaste jag har kommit är väl Liftarens guide till galaxen och det är fortfarande väldigt långt ifrån det här. Jag ser liksom inget lockande med rymden. Rymden är till största delen helt tomt och kallt och syrefattigt? Som ni kanske märker så har inte den här boken gjort mig till rymdfanatiker, men nu har jag ändå läst den.

 

Boken har egentligen några år på nacken och det här är en utgåva som ges ut i samband med att den har filmatiserats. Det som var framtid för Orson Scott Card en gång i tiden när boken skrevs är ju faktiskt verklighet nu, det här med "nätets" spännvidd och det skrivna ordets makt på Internet. Vi har dock inte kommit så långt att vi har börjat bygga kolonisationer i rymden än. Men med tanke på att en del av bokens innehåll inte alls känns så främmande så blir resten en aningen mer skrämmande. Internet finns. Barnsoldater finns. Är nästa steg ett krig mot rymdvarelser? 

 

Tillbaka till barnsoldaterna. För i boken är det faktiskt barnsoldater som drillas i stridskonster och det är inte alltid att det känns som om de är just barn. Jag vet att den utspelar sig i framtiden, att de är underbarn men samtidigt säger de själva att det finns "vanliga" barn och de själva trånar efter att få vara just det någon gång ibland. Det gör det hela så sorgligt och skrämmande tycker jag, manipulationen av barnen. Det är dock just de vuxnas kontrollerande och manipulerande som utgör bokens mest intressanta aspekt, tycker jag. Ender själv känns dock aldrig som ett barn, han är liksom sex år i början av boken? Jag trodde att det skulle göra att boken kändes lite barnslig men han växer upp så småningom och blir hela tolv år (Överhuvudtaget är det stora tidshopp i den här boken) men han känns aldrig som ett barn eftersom han inte tänker som ett barn. Boken präglas dock av internatskolkänslan eftersom det är de äldre barnen som ska lära upp de yngre och det förekommer mobbning och status och slagsmål och faktiskt även mord. 

 

Boken är främst skriven ur Enders perspektiv men det förekommer alltid en inledande dialog i varje kapitel som man till en början inte vet vem som står bakom, jag gjorde inte det i alla fall. Det tog en stund att komma in i dialogen men efter en stund så tyckte jag faktiskt att den var det mest spännande med hela boken. Jag är som sagt inte så mycket för krig och strider och speciellt inte i rymden och Ender var bara en konstig kuf som jag inte kunde frammana några känslor som helst för. Det fanns faktiskt inte direkt någon karaktär med något större djup utan allt kretsade bara kring stridsspelet och kriget. 

 

Ytterligare en aspekt att tänka på kan vara att det förekommer två kvinnor i handlingen i hela boken (om man bortser från Enders mamma för hon gills inte eftersom hon nästan bara omnämns) och det är Enders syster och en tjej som går på skolan. Avsaknaden av kvinnor förklaras dock tydligt, de är nämligen inte tillräckligt bra för att gå på militärskolan. Det har evolutionen sett till. "A few girls. They often don't pass the tests to get in. Too many centuries of evolution are working against them." Inte varför eller hur, utan evolutionen har bara sett till så att kvinnor inte kan konkurrera om platserna på skolan. Förutom några få underbarn då. Så tänk på det alla kvinnor, passa på att ta för er innan evolutionen tar er! 

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon