Omdöme: Den här boken kan sägas vara uppdelad i två delar där vi å ena sidan har Malalas egen röst där hon berättar om sitt liv i Pakistan och hur det känns att behöva leva så långt bort från sitt hemland och så har vi å andra sidan en historisk överblick över Pakistan som land. Det första perspektivet är väldigt mycket intressantare än det andra. Men på något sätt förstår jag varför det finns så mycket historia med i boken, för vart börjar egentligen Malalas berättelse? Kampen för kvinnors rätt till utbildning har ju pågått längre än vad Malala har levt och för att ens försöka förstå hur livet för kvinnorna är i landet så krävs det en bredare bakgrundsbild över hur det har pendlat både polistiskt och religiöst. Jag trodde dock att det skulle vara mer av Malala, det erkänner jag.

 

Jag har ju en väldigt västerländsk syn och jag är inte religiös så på ett plan har jag så himla svårt att ta till mig att det kan se ut såhär i vissa delar av världen. Att kvinnor inte får gå ut utan en manlig släkting, att de inte får gå i skolan eller arbeta eller knappt ens prata med varandra är för mig helt främmande. Det är ju inte såhär för alla men för många och i boken är den synvinkeln överrepresenterad. Det märks att Malala tar avstånd men att hon även tycker att religionen har sina goda sidor, såklart. Jag ska inte lägga mig i hur människor väljer att leva sina liv, alla får såklart tro på vad de vill. Det som jag dock har svårare att acceptera är hur ett land kan vara så styrt av religion, att till och med lagarna baseras på religion som ju faktiskt är helt tolkningsfritt. Till exempel fanns det lagar i Pakistan som gjorde att en kvinna inte kunde anses våldtagen om hon inte hade fyra män som vittnade om detta. Sjukt. Bara för att någon hade tolkat Koranen så. Precis på samma sätt som talibanerna tolkade koranen som att inga flickor fick gå i skolan. Jag kan inte förstå hur ett land kan få styras av något så konservativt som en helig skrift. Bland annat berättas det om en kvinna som mördas för att hon är kristen och därför anses vara oren. Det här sker alltså fortfarande på 2000-talet. 

 

Malala själv är född 1997! Jag upprepar. Malala själv är född 1997. Det får mig att tänka på hur bortskämd jag var i hennes ålder. Där sitter hon i Vita huset med Barack Obama medan jag vid sexton års ålder funderade på hur länge jag egentligen skulle vara oskuld. Det känns överflödigt med ytterligare kommentarer kring det.

 

Jag hoppas att Malala får fortsätta att kämpa för det hon tror på, att hennes pappa är så bra som han framställs (i boken når han nästan ikonstatus för Malala) och att hon fortsätter att både tro och hoppas på en bättre framtid för unga flickor. 

 

Det som tyvärr drar ner boken för mig är det språkliga, för den är ganska jobbig att läsa på grund av all information och fakta som vi som läsare överröses med. Jag kan erkänna att jag skumläste på vissa ställen och att alla kapitel inte kändes som om de tillförde historien något. Inte heller alla berättelser om det vardagliga livet för Malala i Swat, några borde man såklart kunna ha med men inte så många som det är nu. Ibland tappade jag helt enkelt intresset. Jag blir också lite misstänksam mot att det är så dyrkande beskrivningar av föräldrarna, jag vet att jag är en lite sämre människa som tycker det men jag tycker att det blir fånigt och fjäskigt. 

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon