Omdöme: Det står klart och tydligt på baksidan av boken att det inte är någon självhjälpsbok, men personligen tycker jag att det är misstänkt likt just en sådan. Julia Skott vill att man ska se kroppar på ett annat sätt, inte som något fint eller fult utan bara som en kropp som vilken som helst. Bara för att man är tjock* behöver det inte betyda att man löper större risk för sjukdomar precis som det inte alltid betyder att en smal person lever hälsosamt. Så väl allt gott. Men ändå har jag svårt att ta till mig den här boken.

 

Jag hade hoppats att den här boken skulle rikta in sig mer på psykiska problem som vikten ställer till med, för alla kroppar oavsett storlek. Som det är nu tycker jag att den lägger oerhört stort fokus på överviktiga personer och därför har jag svårt att tycka att boken är relevant för mig, eftersom jag aldrig har varit överviktig i den bemärkelsen. I mitt huvud behöver jag alltid gå ner ett par kilo men jag vet samtidigt att jag inte är tjock. Och jag antar att jag inte är ensam om de tankarna. Julia Skott tar upp viss sådan problematik i boken men jag tycker inte att det är tillräckligt. Det ägnas mycket plats till BMI och dess brister, något som jag hoppas att alla redan vet om. Muskler väger mer än fett och det blir enkel matematik att förstå att någon som är vältränad kan väga mer än någon som är tjock och alltså få ett högre BMI. Att någon som har ett högt BMI inte behöver få ett högt blodtryck tror jag också att alla håller med om, men jag tror fortfarande att man löper en större risk. Även efter att jag har läst den här boken som vill mena att det inte finns någon relation alls mellan de båda. Jag tror heller inte att kroppen har en "trivselvikt" som den vill ha, kroppen är en fantastisk grej och har en fantastisk anpassningsförmåga så jag tror att bara man vill och har förmågan så kan man forma kroppen nästan precis som man vill. Men då får man ju vara beredd på uppoffringar.

 

Jag håller dock helt med angående resonemanget om att vi lägger ner oerhört mycket tid på att tänka på vikten och framförallt att må dåligt över den. Jag kan erkänna att jag oftast försöker gå ner i vikt eller planerar att börja försöka. Jag köpslår med mig själv om mat och får ångest när jag äter något som jag klassificerar som onyttigt. Jag tränar i perioder och har väl ingen direkt hållbar hälsosam livsstil. Jag blir glad när jag kommer i en storlek mindre i jeans än vad jag brukar ha och blir ledsen när vågen visar något kilo mer än förra veckan. Jag är dock fullt medveten om störningarna i mitt beteende och jag låter det inte gå ut över min kropp. Jag är nämligen inte beredd att offra mat för att bli smal. Jag älskar mat.

 

Rent språkligt är jag kluven till vad jag tycker. Den är lättsam och svår på samma gång. Jag är inte så mycket för att det ska flikas in humor lite här och var eftersom jag tycker att det ger ett visst mått av oseriositet i en sådan här viktig bok som det här ändå är. Samtidigt gör det boken lättare att läsa och ta till sig. Däremot tycker jag att det är mycket upprepningar och att den känns lite tjatig. Jag ska erkänna att jag faktiskt skumläste på vissa ställen. Jag tror att jag helt enkelt hade ställt för höga förhoppningar. Det var inte rättvist gjort av mig. För en bok kommer ju inte att kunna förändra mitt sätt att tänka om mig själv, den kommer eventuellt på sin höjd att kunna ge mig tankeställare. Och det har ju Kroppspanik faktiskt gjort.

 

*ordet tjock är det som används i boken och därför använder jag det även i recensionen.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon