Titel: Analfabeten som kunde räkna
Författare: Jonas Jonasson
Antal sidor: 416 (e-bok)
ISBN: 97891 642 03960
Första mening: "Den statistiska möjligheten att en analfabet i Soweto ska växa upp och en dag finna sig instängd i en potatisbil tillsammans med svenske kunden och statsministern är en på fyrtiofem miljarder sjuhundrasextiosex miljoner tvåhundratolv tusen åttahundratio."
Rexensionsexemplar från Piratförlaget!
Handling: Som femåring började Nombeko arbeta på en sanitetsanläggning i sydafrika, där hon sedan blev ansvarig tack vare att hon kunde räkna, trots att hon var analfabet. Allt tydde på att hon skulle fortsätta att arbeta där, bo i sitt skjul och sedan dö utan att någon skulle sakna henne. Det hade säkert också varit så det skulle bli om hon inte var den hon var och det var hon ju. Ödet tillsammans med hennes talang för siffror förde henne så småningom till fångenskap, till andra sidan jordklotet, till två identiska bröder varav det bara var den ena som egentligen existerar och till ett köksbord med den svenska kungen och statsministern.
Omdöme: Jag vill börja med att säga att jag hoppas att jag inte fick den färdigställda versionen av förlaget som de sedan säljer till konsumenter, för maken till dålig konvertering till e-bok har jag aldrig tidigare skådat. Det fanns både särskrivna ord (ryser av obehag) och en styckeindelning som saknar logik. Men jag ska försöka att inte låta det påverka mitt omdöme kring boken, även om det var oerhört irriterande. Jag har sett att det är fler bokbloggare som har råkat ut för detta fenomen. Jag tror och hoppas inte att det är min läsplatta det är fel på.
Man känner igen konceptet i Analfabeten som kunde räkna från Hundraåringen som klev ut genom fönstret, varför byta ut ett vinnande koncept? Jag är tämligen säker på att de som tyckte bra om Hundraåringen även kommer att tycka bra om Analfabeten! Språkbruket är detsamma och historien är faktiskt även den i stort sett densamma. Ett humoristisk feelgood, hur låter inte det? Svårskrivet skulle jag vilja säga men Jonas Jonasson klarar det med bravur. Nu kan jag dessutom se varför vissa personer vill koppla ihop Jonas Jonasson och Fredrik Backman (Ni vet de här annonserna som säger: gillar du det här så rekommenderar vi det här), språkligt kan jag se likheterna men jag tycker ändå att den sistnämnda är strået vassare.
Så för att rättfärdiga mitt betyg nedan så måste jag säga att det nog inte är boken det är fel på utan mig, jag tycker att alltför många osannolika händelser blir tröttsamt. Det är kul till en början men efter fyrahundra sidor vill jag ha något med lite mer substans. Nombeko är dessutom en huvudperson som jag inte får något grepp om, jag vill nästan sträcka mig så långt och säga att jag inte gillar henne. Hon är en besserwisser. På ett plan förstår jag ju att det är inte är en bok där relationer eller känslor ska krypa fram, det är en rolig om än osannolik historia som vi får berättat för oss men jag saknar ändå lite tyngd. Mina personliga preferenser kommer dock inte i vägen för min rekommendation och jag kan objektivt se att det är en bra bok inom dess genre men att den rent subjektivt inte passar mig.
Betyg: 3/5
Böcker som jag tidigare har läst av Jonas Jonasson:
3 kommentar(er)
