Dikten ovan är skriven av Charles Bukowski.
Men jag kommer inte att nämna Charles Bukowski i mitt svar till veckans bokbloggsjerka där frågan lyder: Finns det några författare som du tycker sticker ut (eller som du beundrar mer än andra) när det kommer till deras sätt att skriva?
I sådana här sammanhang brukar jag nämna Johanna Nilsson, men jag tror att det krävs en viss handling för att hennes språk ska komma fram. Ibland tycker jag nämligen att hon är fantastiskt och ibland blir det inte fullt lika bra, det beror lite på böckerna. Jag gillar Jodie Picoult för att hon får mig att ifrågasätta mina egna värderingar. Jag gillar Christina Ljungqvist för att hon bara är så himla bra. Jag gillar Katarina Wennstam för att hon hela tiden orkar engagera sig och för att hon orkar fortsätta. Jag gillar Fredrik Backman för att han i princip kan få mig att sitta klistrad framför en text som handlar om att han ska gå och köpa mjölk och för att han kan pendla så fint mellan fint och sorgligt. Jag gillar hur Gunnar Ardelius skriver om kärlek. Jag gillar Katarina Sandberg för att hon skriver trotsigt. Sist men inte minst nämner jag även Jo Nesbø som kan få mig att sitta med hjärtat i halsgropen i flera hundra sidor.
Sammanfattningsvis så finns det en hel del författare som jag beundrar, både för deras sätt att använda sig av språket men även när det kommer till vilka ämnen de skriver om. Men jag tycker även att musiker är lika mycket poeter som författare är, hur många artister finns det inte som inspirerar lika mycket till skrivande som till musikskapande? Har ni några artister som ni hämtar inspiration från?
13 kommentar(er)
