Omdöme: Många är de personer som har hyllat och avgudat den här boken, jag kan tyvärr inte sålla mig till den skaran. Även om boken är långt ifrån dålig så blir det ändå inte den upplevelsen som jag hade hoppats på. Jag tycker att boken är fin i den bemärkelsen att den är stillsam. Den porträtterar den första kärleken på ett fantastiskt nervpirrande sätt men det är också i princip det enda som händer. Det är förälskelsen mellan Park och Eleanor som växer fram och i över trehundra sidor kan det kännas som ett lite uttömt ämne. Jag blir helt enkelt lite less på alla formuleringar om hur fin Park är eller om hur annorlunda Eleanor är, få formuleringar hade stuckit ut mer än när nästan hela boken fylls av dem.

 

Eleanor lever i en dysfunktionell familj där hennes styvpappa inte alltid är så snäll mot vare sig Eleanor, hennes småsyskon eller hennes mamma. Under en tid var Eleanor inte ens välkommen hem. Jag hade dock velat ha mer av den historien för det är en del frågor som jag inte finner något svar på. Som hur det kommer sig att han hatar henne mer än hennes småsyskon? Som hur hon kunde lämna sina småsyskon? Som hur hennes mamma lät det ske? I övrigt har jag någon liten förståelse för mammans agerande, att hon stannar kvar trots våldsamma inslag för det är ju tyvärr vanligare än man tror, men jag har svårt att tänka mig att hon någon gång skulle sluta höra av sig till sin dotter. I min värld är det helt främmande.

 

Jag gillar persongalleriet för karaktärerna känns som verkliga människor, snarare än stereotyper av människor, särskilt gillar jag Parks föräldrar Att historien utspelar sig 1986 ger den dessutom en extra dimension i form av de typiska blandbanden, MTV och föräldrar som inte vill att tonåringarna ska stänga dörren om sig på rummet. Det är främmande men ändå bekant, för en som föddes på 90-talet. 

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon