Titel: True Grit
Författare: Charles Portis
Antal sidor: 191 (Inbunden)
ISBN: 97891 8569 7359
Första mening: "Folk vill inte gärna tro att en fjortonårig flicka skulle kunna ge sig av hemifrån mitt i vintern för att hämna sin fars blod, men det verkade inte så egendomligt då, fastän jag måste säga att det inte precis hände varje dag."
Handling: Mattie Ross är fjorton år gammal när hon beger sig ut för att leta efter mannen som mördade hennes pappa. Till sin hjälp har hon sheriffen Rooster Cogburn som sägs vara den hårdaste av dem alla och LaBoeuf från Texas som också är ute efter samma man men av en annan anledning.
Omdöme: Det här är vilda västern i bokformat, det är mycket pang pang, hästar och jakter på laglösa som går att skjuta lite som man känner för. Den känns inte så på riktigt. Huvudpersonen är avtrubbat känslokall och väldigt saklig i allt hon gör, dessutom väldigt envis och ibland tycker jag att det går för långt. Jag orkar inte med henne helt enkelt, jag tycker att hon är en barnunge som aldrig lyssnar utan går sin egen väg. Det hade kunnat utgöra en stark och personlig huvudperson men det blir det inte i det här fallet. Inte heller hon blir på riktigt. Det skjuts, sprutar blod och mördas utan att någon reflekterar över det. Det är bara så det är. En vilda västernbok med en fjortonårig tjej som berättarröst, det var inte riktigt det här jag hade förväntat mig då.
Språket är enkelt och rakt och följer hela tiden huvudpersonens sakliga och rättframma ton. Allt som sker registreras men det läggs inte några som helst värderingar eller känslor i det som sker. Mycket beror förmodligen på Matties strikta uppväxt men det hade varit mer uppseendeväckande om hon brät mot den normen lite mer, inte var den duktiga flickan som det förväntas av henne. Jag vill ruska om henne i håret och säga, lev lite. Men kärlek har hon inte tid för, skrivs det i slutet av boken. Det är ett sorgligt förhållningssätt.
Det är en enkel historia och det är inte så svårt att lista ut hur det kommer att sluta. Eftersom boken är så pass kort och eftersom berättarperspektivet utgörs av Mattie kommer man inte någon annan karaktär på djupet heller, det berättas sakligt en hel del om Rooster Cogburns liv men det ger egentligen inte så mycket eftersom det blir en andrahansberättelse och eftersom man inte får veta mer än ren fakta. Det blir ingen intressant läsning och det för inte berättelsen framåt. Jag valde den här boken på grund av dess längd (korthet) men ändå tog den tid att ta sig igenom.
Betyg: 2/5