Omdöme: När jag har läst ut den här boken lämnas jag kvar med två motstridiga känslor och den ena är att den faktiskt är ganska fantastisk precis som det sägs men också att det känns som om boken ser ner på mig, som den lilla människan jag är gentemot världen och filosofin. 

 

Ester är en person som mer än gärna diskuterar filosofiska frågor och rör sig i de kulturella finrummen med kristallkronor i taket. Jag kan köpa det, en bok måste ju kunna ha vilken huvudperson som helst. Men jag har svårt för att berättelsen ges ett sådant perspektiv som om det är utifrån Ester vi ser världen samtidigt som vi får ett slags allvetande perspektiv med begränsningar. Jag kan inte förklara det bättre. Boken blir som en egen karaktär och det irriterar mig att den försöker vara förnämare än vad den är. Det här är en banal kärlekshistoria där en kvinna älskar en man som inte älskar henne tillbaka. That's it. Det känns som om boken rent språkligt hånar mig med löften om att betyda så mycket mer än vad som står på ytan, sedan kan jag inte finna det. 

 

Det är ordvalen och meningsuppbyggnaderna och de stora filosofiska frågorna som ibland blir fullträffar men ibland bara känns som nålstick i ögonen. Vissa filosofiska resonemang känner jag saknar relevans och ibland känns det bara som om så många ord som möjligt har använts för att beskriva något enkelt. Allt för att det ska låta lite finare och platsa i kulturella kretsar. Det har ju dock tydligen gått hem. Men det är även det språkliga som gör boken unik i sitt slag och som gör det till något annat än den här banala kärlekshistorian som jag beskrev tidigare. Den blir till någon slags djupgående analys av känslospektrumet snarare än en skönlitterär genomgång av händelser. (Ibland känns det mer som en avhandling än som en bok) Ibland blir det poetiskt och ibland vill jag bara skumma igenom vad som känns som en härva med ord.  

 

Sedan tycker jag att det är svårt att läsa om en huvudperson som jag inte kan känna något för eller med. Jag har också varit olyckligt kär och jag har också suttit med telefonen i handen och rastlösheten i kroppen och känslan av att bara han hör av sig så kommer allt att lösa sig så småningom. Jag har också suttit där utan någon som helst kontroll beredd att lyda minsta lilla vink från någon annan. Jag hoppas dock att jag inte kan sålla mig till den här besattheten som Ester Nilsson verkar besitta. Först kunde jag känna med huvudpersonens ångest och ilska och känslomässiga ambivalens men sedan kände jag att gränsen drogs och hon blev alltmer psykiskt instabil. Jag är mer inne på Hugo Rasks linje om att om man verkligen älskar någon så ska man släppa dem fria.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon