Titel: Legend
Författare: Marie Lu
Antal sidor: 255 (e-bok)
ISBN: 9789174993691
Serie: Legend #1
Första mening: "Min mamma tror att jag är död."
Recensionsexemplar från Modernista.
Handling: Det som en gång var USA har nu blivit uppdelat i två läger där det är Kolonierna mot Republiken, två olika nationer som lever i ständigt krig med varandra. När alla barn fyller tio år i Republiken genomgår de ett test där deras framtid sedan avgörs, antingen får de gå i fina skolor och ha framtiden för sig eller så skickas de direkt till arbetsläger. Femtonåriga June är ett underbarn och är den enda som har fått full poäng på testet, hon kommer från en rik familj och lever i landets toppskikt. Day däremot är född i slummen och landets mest eftersökta brottsling. Som ni förstår dröjer inte länge förrän deras vägar korsas och tillsammans upptäcker de hemligheter som nationen gör vad som helst för att bevara.
Omdöme: Det verkar som om när en bok hypas upp av andra så blir jag automatiskt negativt inställd till den omedvetet, för jag vet inte när jag senast älskade en bok som även andra också älskade. Jag kan helt enkelt inte förstå vad som är så bra med den här boken.
Vi börjar med det mest uppenbara och det är ju att den är så otroligt förutsägbar, har jag läst boken förut? Nej. Men det känns nästan så eftersom den inte tillför ett enda nytt element till den här genren som jag nu väljer att kalla dystopiska ungdomsböcker. Så fort jag insåg att det fanns en kvinnlig och en manlig huvudkaraktär som delade på utrymmet i boken tänkte jag "Åh neej..". Vi vet ju alla vad som kommer att hända mellan dem. Karaktärerna i sig är två underbarn som dessutom är onaturligt vackra och snygga med fantastiska personligheter, de är helt enkelt två perfekta varelser. Knappt mänskliga. Tillsammans börjar de i princip att föra krig mot en hel nation. Att det är två huvudpersoner märks knappt och det enda positiva det tillför är väl att man som läsare får se två sidor av samma mynt, i det här fallet två sidor av samma stad. De har likadana röster, beter sig likadant, har samma förmågor och är i princip en person i två olika kroppar.
Sedan har jag alltid ett problem med dystopier och det är att karaktärerna sväljer allt med hull och hår, Day undantaget i den här historien. June verkar liksom aldrig ha ifrågasatt något i hela sitt liv utan accepterat läget som det är. Viss förståelse har jag för det eftersom hon kommer från toppskiktet och antagligen har varit ganska nöjd med sitt liv hittills. Hon tycker inte att det är konstigt att hon tvingas ta olika vaccinationer, att det försvinner barn, att vissa lever i slumområden och andra inte eller att allt inte är var det verkar på ytan. För att föreställa ett underbarn är hon faktiskt ganska dum.
Rent språkligt är den väl okej, förutom att jag saknar en större skillnad på karaktärerna. Jag saknar även fler nyanser eller ett större djup. De onda hade inte behövt vara ondskan personifierad och de goda hade inte behövt vara genomsnälla. Ingen är perfekt och allt är oftast inte svart eller vitt.
Betyg: 2/5
4 kommentar(er)
