Omdöme: Jag vet att den ofta klassificeras som en skräckroman, vilket jag tycker är en lite felaktig bedömning för jag vill snarare placera den i facket för science fiction. Mary Shelley använder sig av vetenskapen som grundelement i historien och det är inget som kan betraktas som fantasi, utan allt är ett resultat av vetenskapens framväxt. Frankenstein är litterärt realistisk då den utgår från de naturlagar som vi känner till men istället för att ta utgångspunkt i det som kan ske nu eller som har skett tidigare i historien väljer författaren att spekulera i något som kan komma att ske i framtiden. Sedan är frågeställningen, som det så ofta är i science fictionromaner, vad dessa framsteg skulle kunna leda till och vilka konsekvsenser som ses som fullt rimliga. Med det sagt är det såklart inte några stränga gränser mellan genrefacken, en science fictionroman kan således fullt ut även agera skräckroman. Texten är ju som bekant beroende av läsarens utgångspunkt. 

 

Den moderne Prometeus syftar på den grekiska titanen som gav elden till människan, något som han senare kom att straffas för eftersom han var erkänt i opposition mot de högsta gudarna. Prometeus har också kommit att symbolisera människans strävan efter vetenskaplig kunskap och risken med oavsiktliga konsekevser. Prometeus kan med andra ord liknas vid Doktor Frankenstein och de moraliska aspekterna med att spela gud kommer således i fokus samt om all kunskap alltid är av godo. Det går även att identifiera ytterligare ett tema i boken och det är i form av ondska och godhet, om man kan födas ond eller om det är ett resultat av samhället och omgivningen. Likaså är ensamheten centralt, både vald och icke-vald. Frankensteins monster går från att vilja vara delaktig i mänkligheten och leva tillsammans med människorna till att förakta dem efter att de gång på gång har avvisat honom på grund av hans otilltalande yttre. Vad skiljer människan mot gudarna? Vad skiljer människan mot monstret? 

 

Berättartekniskt blir det som en rysk docka där en berättelse gömmer en mindre berättelse som i sin tur gömmer en ännu mindre berättelse. Genom att dessa olika berättarröster som kommer fram får man som läsare se händelseförloppen ur olika synvinklar och perspektiv, även om det främst är genom Victor Frankenstein vi får det utspelat för oss. Jag tycker att det är snyggt gjort om än lite onödigt ibland, mycket av det som sägs kan man som läsare räkna ut och en del av det som framkommer känns inte relevant för historiens framfart. Jag tycker sammanfattningsvis att det är en väldigt välskriven historia och jag tycker att den förtjänar en plats som klassiker.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon