Titel: Ljus Ljus Ljus
Författare: Vilja-Tuulia Houtarinen
Antal sidor: 186 (Häftad)
ISBN: 97891 8663 4469
Serie: -
Publiceringsår: 2014 (original: 2011)
Originaltitel: Valoa Valoa Valoa
Första mening: "Döden döden."
Handling: Året är 1986 och olyckan i Tjernobyl har just inträffat. Det är dock inte den enda olyckan som Mariia kommer att drabbas av, även om hon också kommer att få ta del av den största lyckan i sitt liv hittills. Mariia är 14 år och bor på den finländska landsbygden, där bor även Mimi som gör allt ljust, ljust, ljust och de faller handlöst förälskade i varandra. Men Mimi som gör allt ljust ljust ljust är även den som bär på mörkret och det olyckligaste slutet är inte det där någon dör, utan det olyckligaste slutet är det där bara en blir kvar.
Omdöme: Jag vet inte om jag hade för höga förväntningar på den här och att min besvikelse beror på att boken inte uppfyllde dem eller om det helt enkelt beror på att jag hade förväntat mig något annat. Jag hade hört att boken skulle vara mörk, poetisk och annorlunda. Precis så som jag vill ha mina ungdomsböcker! Ändå blev resultatet för mig lite mjäkigt. Kanske beror det på att jag inte förstår den helt.
Jag tycker att det tillför en intressant dimension att författaren kommunicerar direkt med läsaren om bland annat reflektioner över historien och val av berättarteknik. Jag tycker om det även om det är lite väl frekvent återkommande. Dock så gör det ju att man som läsare liksom kommer av sig i läsningen, man tvingas stanna upp och i början blir man lite förvånad över vilket perspektiv det egentligen berättas ur men det klarnar snabbt och till sist vänjer man sig och jag lär mig till och med att uppskatta det. Jag vet att andra recensenter har motsatt sig tekniken men det har ju blivit lite av en vanesak för mig att vända mig mot strömmen.
Däremot kan jag inte uppbåda något vidare intresse för karaktärerna Mimi och Mariia, jag vet inte vilka de är eller vad de vill och jag känner mig inte nära någon utav dem. Det är Mimi som bär på mörkret, som allt egentligen kretsar kring men vi får ändå bara ta del av Mariias perspektiv som i ärlighetens namn verkar vara lite tråkig. Jag gillar att det inte görs någon skillnad på kärleken mellan en kvinna och en kvinna och en kvinna och en man. Det ifrågasätts heller aldrig av någon av karaktärerna och uppfattas inte som något särskilt. Det blir ju dock lite av ett idealscenario, tänker jag, då den utspelar sig 1986 som inte direkt var en tid för sexuell frigörelse. Homosexualitet avkriminaliserades år 1971 i Finland men frågan återstår ju ändå kring hur pass socialt accepterat det var. Förmodligen inte så som det framställs i boken. Jag tycker att författaren försöker för mycket och att det blir svårare än vad det hade kunnat vara. Poetiskt språk ska vara svårt men bäst är det när det ser lätt ut.
Betyg: 2/5
1 kommentar(er)
