Titel: Jonny Liljas skuld
Författare: Olle Lönnaeus
Antal sidor: 384 (Inbunden)
ISBN: 97891 877 83029
Publiceringsår: 2014
Serie: Jonny Lilja & Eva Ström #1
Originaltitel: -
Första mening: "Korparna kraxade om döden."
Handling: Jonny Lilja arbetar som knarkspanare i Malmö. Det är dock inte mycket som skiljer honom från de kriminella han arbetar för att sätta dit, inte när han låter sig förföras av spelet. Det är efter en pokerturnering som Jonny Lilja verkligen hamnar på botten och han blir skyldig pengar till stadens maffiaboss. En miljon kronor. Kontant. Det är pengar som Jonny Lilja inte har och han vet inte heller hur han ska få tag i dem. Ska han själv gå över till andra sidan? Borde han helt enkelt ta livet av sig? Eller ska han försöka spela sig till en vinst? Klockan tickar men de verkliga alternativen är få. Samtidigt hittas en flicka med uppskurna handleder, väldigt lik hans egen dotter, och Jonny Lilja får känslan av att det inte är självmord.
Omdöme: Det är en trasig polis i huvudrollen, vilket känns lite uttjatat vid det här laget tycker jag. Det kvittar om det handlar om alkoholmissbruk, sexmissbruk eller som i det här fallet ett spelmissbruk för det blir samma konsekvenser oavsett. Ett liv i ensamhet, ett liv som går ut på att leva för jobbet och en ständig känsla av dåligt samvete. I alla fall om man ska tro deckargenren. Jag ska dock inte säga att jag har något problem med att det blir lite klyschigt för jag gillar ju å andra sidan inte heller när relationer får ta en för stor plats i deckare. Jag menar bara att man ska vara medveten om att även om det är en ny serie så är det inte ett nytt koncept.
Karaktärerna är väl annars okej men jag sympatiserar inte direkt med någon av dem. När Jonny Lilja får rollen som bad guy så finns Eva Ström som en moralens väktare då hon gör allt precis rätt, ibland till sin chefs stora förtvivlan. Eva Ström har adopterats till Sverige och har en relation med kvinnan i bondgården bredvid, så då har författaren bockat av även den klyschan. Men som sagt så väljer man kanske inte en deckare om man vill ha överraskningar.
Jag vet egentligen inte hur mycket mer jag kan säga om boken, den är liksom så himla vanlig bara. Om man vill veta vad man får i förväg så är den ytterst perfekt eftersom den följer de ramar som finns uppsatta för deckare hyfsat väl. Det som skiljer den från andra liknande berättelser är dock att det är Jonny Liljas problem som främst ligger i fokus och inte det faktum att det förekommer mord, det blir snarare en bihandling. På det sättet är det svårt att se den som en renodlad polisdeckare eftersom det inte förekommer så mycket polisarbete och det existerar heller ingen arbetsgrupp som det också så ofta annars brukar göra.
Betyg: 3/5
1 kommentar(er)
