Den skrattande polisen
 
Titel: Den skrattande polisen
Författare: Maj Sjöwall & Per Wahlöö
Antal sidor: 281 (Inbunden)
ISBN: 97891 642 03694
Publiceringsår: 2012 (Original: 1968)
Serie: Martin Beck #4
Originaltitel: -
Första mening: "Kvällen den trettonde november ösregnade det i Stockholm."
 
Handling: En radiopatrull i Solna har hittat en buss med sju passagerare och en chaufför, samtliga skjutna till döds. Dådet rubriceras som massmord och Martin Beck med kollegor kallas till platsen. Det visar sig att en av passagerarna dessutom var polis, med draget tjänstevapen. Var det en slump att han befann sig på just den bussen? Vad gjorde han där? Vem kan ha motiv att skjuta sammanlagt åtta personer? Det visar sig att fallet har kopplingar till ett sexton år gammalt mordfall och det blir Martin Becks uppgift att se till så att det får ett avslut, en gång för alla.
 
 
Omdöme: Jag vet ärligt talat inte om jag har läst någon bok om Martin Beck tidigare. Det känns som om jag måste ha gjort det men det var i så fall före bloggens tid och då finns det ju inget bevis. Jag är skadad av filmerna, det måste jag erkänna. Jag tror att jag har läst dem när jag i själva verket nog förmodligen endast har sett filmerna. Jag skulle dock inte påstå att det är väldigt mycket man missar genom att välja film som medie framför boken då boken väldigt mycket känns som ett utkast till ett filmmanus. Det är stort fokus på dialogerna och det är de som driver handlingen framåt, dialoger som skulle kännas naturliga i en scen men bara blir underliga när de endast läses. Det är ju naturligt att någon avbryter, börjar prata om annat eller drar ett skämt men i text gillade jag det inte alls. Jag som annars brukar klaga på overkliga dialoger får här för mycket verlighetskänsla. Aldrig kan man vara nöjd va? 
 
Martin Beck som ska vara seriens huvudperson känns mest som en i mängden i den här boken och det ligger minst lika mycket fokus på till exempel Kollberg. Jag vet inte vad jag tycker om Martin Beck heller, han är himla tråkig faktiskt. Men jag antar att man kan se honom som en helt vanlig människa med ett helt vanlig yrke, jag är lite skadad av de amerikanska deckarna där det nästan alltid är en huvudperson med någon övernaturlig intution eller liknande som löser fallen. Även där besitter ajg en dubbelmoral för jag brukar inte gilla när det blir för övernaturligt heller. Aldrig kan man vara nöjd va? Gunvald Larsson då, ja han gör sig mycket bättre på film än i boken. Han är en karaktär som jag definitivt irriterar mig på i bokform men som går bra på vita duken. Han kan aldrig vara tyst, går sin egen väg och drar lite för grova och klumpiga skämt. 
 
Annars var den väldigt kort vilket förvånade mig en del. Själva morden var väl inte jättespännande och även om jag inte räknade ut vem mördaren var förrän jag fick veta det i boken så rycktes jag aldrig riktigt med. Det är ändå skönt att för en gångs skull få ett avslut på handlingen, trots att det är en lång serie, till skillnad mot de böcker som publiceras nu som för det mesta slutar med någon sorts cliffhanger. Här är det ett mordfall som får en lösning och sedan är det bra med det.
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon