Omdöme: En klassisk pusseldeckare, kort och gott. Det är tidigt fyrtiotal och det saknas avancerade fingertrycksbevisningar och andra tekniska utvecklingar för att lösa mordfall, här får det förlitas till hjärnans logiska kapacitet. Som tur är råkar kommissarie Artur Lind besitta just de egenskaperna som krävs för en lyckad poliskarriär under den här tiden, han har begåvats med en skarp hjärna. Han både ser och hör det som går alla andra förbi. 

 

Man får ju ta boken för vad den är, en författare idag skulle till exempel förmodligen inte skriva flicka om en kvinna som är tjugoett år gammal och även om det förekommer romanser mellan karaktärerna så sker det bakom låsta dörrar. Boken är helt enkelt en avspegling av sin tid, både när det kommer till karaktärsskildringen och språkbruket. Det är något annorlunda mot vad jag brukar läsa. Eftersom det är en pusseldeckare så blir det på något sätt snarare mysigt än spännande. Det är aldrig någon jakt på mördaren och huvudpersonen är aldrig i direkt livsfara, kommissarie Lind kan ströva runt som han vill och ställa vilka frågor han vill utan att det uppstår någon hotfull eller farlig stämning. Det är en ren deckare utan minsta inslag av thriller, så kan man ju säga. 

 

Det blir lite Morden i Midsomer-feeling över det hela helt enkelt. Särskilt på slutet när kommissarie Lind håller hov om hur brottet gick till och dess upplösning. Det känns lite mysigt, lite trevligt och det blir på så sätt aldrig någon otäck deckarhistoria. Som läsare får man se olika pusselbitar och man försöker se hur de passar ihop genom att vända och vrida men det är inte förrän man får det förklarat för sig som allt faller på plats. För förhoppningsvis har man inte lyckats lista ut allt tidigare, jag hade det inte i alla fall.

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon