Titel: Odinsbarn
Författare: Siri Pettersen
Antal sidor: 731 (e-bok)
ISBN: 97891 3216 5719
Publiceringsår: 2015 (Original: 2013)
Serie: Korpringarna #1
Originaltitel: Odinsbarn
Första mening: "Thorrald lyckades ta sig in genom dörren, men han förmådde inte stänga den bakom sig."
Recensionsexemplar från B. Wahlströms
Handling: Hirka är femton vintrar gammal och det betyder att Riten närmar sig med stormsteg, där ska hon visa att hon kan famna och bli godkänd av Siaren. Problemet är bara att Hirka inte kan famna, hon tillhör inte ens ymsätt utan hon är rötan, pesten, människa. Hon blir föraktad, fruktad och jagad och den enda som tycks vilja henne väl är hennes vän Rime, men går det ens att lita på honom? Han som är född att ta en plats i rådet och följa Siarens vilja? Hirka är inte den enda som har tagit sig igenom två världar, det finns även värre saker som är på väg och som utgör ett större hot och det verkar som om Hirka är den enda som kan stoppa dem.
Omdöme: Låter det krångligt med ymsätt, Siare och famna? Det är ganska krångligt till en början men det beror på att Siri Pettersen har byggt upp en så komplex omvärld att det nästan blir lite galet. Dessutom tycker jag att det är lite så när man läser olika former av fantasy, ibland får man bara acceptera att man inte förstår allt och att allt inte behöver förklaras utan det är bara att läsa vidare och hoppas att det löser sig med tiden för det gör det ju oftast. I Odinsbarn slängs man direkt in i handlingen och det finns ingen bakgrund att tala om, det dröjer lite men sedan när man väl är inne i berättelsen får man saker och ting förklarat för sig i den ordningen och i den takten som man behöver och jag tror att det är ett smart knep för inte vill man väl läsa en massa information innan berättelsen sätter igång? Ge den lite tid så kommer du att vara fast sedan.
För det är verkligen en komplex värld som författaren har byggt upp, dessutom med flera dimensioner för att krångla till det hela lite extra men jag tycker att hon ror iland det. Jag uppskattar framförallt att det inte presenteras fler karaktärer än det är möjligt att hålla reda på. Det är heller inte bara en spännande handling, där Hirka jagas för sin svanslöshet, utan det finns fler aspekter att ta i beaktande. Särskilt gillar jag att religionen har en så stor betydelse och hur karaktärerna funderar på vilken betydelse det har för invånarna i landet. Sedan går det självklart att dra paralleller till nutida förföljelser av människor som inte ser ut som en själv, rädslan för det främmande.
Den är välskriven och tempot är högt. Den ser lite avskräckande tjock ut men den är relativt snabbläst ändå med korta kapitel. Jag blir dock lite irriterad på mig själv, vilket betyder att författaren har gjort ett jättebra jobb, eftersom jag blir så uppslukad av Rime och Hirkas relation till varandra. Förnuftet säger mig att Rime inte är någon kul karaktär, en snygg kille som klarar allt och som tycks besitta superkrafter. Jag brukar inte gilla sådant. Men här är det som om hjärnan helt ignorerar och jag blir fast i deras känslor. Det är helt enkelt en väldigt medryckande berättelse och jag ser fram emot översättningen av nästa del. Tilläggas bör också att det inte känns som en fantasy, så låt inte det ordet avskräcka er om ni annars inte brukar läsa det. Karaktärerna känns väldigt vanliga och mänskliga och magi förekommer inte i någon större utsträckning eftersom det bara påminner om olika energier som finns i naturen.
Betyg: 4/5
3 kommentar(er)
