Omdöme: Det fanns en tid när jag läste Sandra Beijers blogginlägg och krönikor betydligt mer frekvent än vad jag gör nu. Det var under den perioden som jag även verkligen såg fram emot den här boken, jag förhandsbeställde den till och med något som varken har hänt innan eller efter det. Sedan blev boken stående i bokhyllan av någon anledning, tills alldeles häromdagen. Det är en lättläst bok med korta stycken på varje sida och tar inte särskilt mycket tid i anspråk. Det är glimtar ur en femtonårings vardag när hon blir så förälskad i någon att hon nästintill tappar bort sig själv. Precis så som jag också gjorde i den åldern. På så sätt tror jag att igenkänningsfaktorn är hög hos många, känslan av att vara så uppe i någon att ens eget välbefinnande blir sekundärt. Det känns som om bröstet ska sprängas av hjärtslag, andetag och känslor bara han är i närheten. Jag har också känt så och när jag läser den här boken inser jag på något plan att jag faktiskt också saknar det, hur ont det än gör.

 

Men där slutar jag också att känna igen mig för huvudpersonens liv ligger så långt bort från mitt eget femtonåriga liv som det bara går att komma. Jag vet heller inte om det är särskilt likt någons utanför Stockholmsområdet? Jag känner inte igen hemmafesterna med folköl och cigaretter. Jag känner inte igen att känna trehundra personer och vara någon slags social guru i vimlet. Jag känner inte igen att vara omtyckt av främlingar.

 

Rent språkligt är den förstås alldeles rasande fin men även där är det något som skär sig för mig. Det känns som om jag har läst det någonstans förut, dessa liknelser vid explosioner, atombomber och hjärtslag som dunkar utanför bröstkorgen. Ibland blir det bara lite för mycket. Men jag tycker ändock att det är en alldeles utomordentligt trevlig debut och om jag bara hade läst den för något år sedan tror jag att jag hade suttit med överstrykningspennan i högsta hugg för att markera extra fina meningar att inspireras av. 

 

 

Betyg: 3/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon