Titel: Som om jag vore fantastisk

Författare: Sofia Nordin

Antal sidor: 189 (Inbunden)

ISBN: 97891 2969 3324

Publiceringsår: 2015

Serie: - 

Originaltitel: -

Rekommenderad ålder: 12-15 år

Första mening: "När vi står på gårdsplanen soch säger hejdå är hela världen full av solsken."

 

Handling: Ella och Nora har lämnat de andra bakom sig på gården för att försöka hitta fler människor som har överlevt febern. Eftersom Nora kan köra bil borde det gå på ett kick att ta sig ända upp till Umeå som är målet med resan. Dock räcker inte bensinen så långt och Nora och Ella tvingas slanga bensin från en annan bil vilket leder till att Nora blir ordentligt sjuk. Ella vet inte om hon kan rädda Nora, om även hon kommer att falla offer för den nya verkligheten. En verklighet där alla man känner dör.

 

Omdöme: Det här är den fristående fortsättningen på den postapokalyptiska serien som börjar med En sekund i taget och som fortsätter med Spring så fort du kan. Hur pass fristående den egentligen är vill jag låta vara osagt, jag personligen tycker att de bör läsas i korrekt ordning för att få ut så mycket som möjligt av berättelsen men det är möjligt att de blir begripliga även var för sig. Den här boken berättas ur Ellas perspektiv, en inte helt igenom sympatisk karaktär som helst står i centrum och inte viker för att gå över lik i jakten på att få sin vilja igenom. Jag har inget emot sådana karaktärer, utan tycker snarare att de osympatiska egenskaperna gör dem mer mänskliga men Ella är faktiskt ganska svår att tycka om. Hon utnyrrjar andra för att få sin vilja fram, spelar på deras känslor och lämnar utan att bry sig nämnvärt om vem hon sårar. Det är klart att hon lider av samvetskval, ifrågasätter sitt eget agerande men hon tycks ändå inte vilja genomgå någon förändring. Hon vill att andra ska älska henne som den hon är (gott så) även om hon ibland blir för mycket, säger elaka saker och låtsas gilla någon som älskar henne bara för att slippa vara ensam. Jag tycker på sätt och vis att Ella är en intressant och annorlunda karaktär men jag har bara lite svårt att sympatisera med henne.

 

En sak som jag tycker är fint med boken är hur den beskriver förälskelse. Nora är kär i Ella men Ella gillar killar, eller? Ella verkar inte bry sig så mycket om det är tjejer eller killar hon gillar och det känns skönt att en sådan tanke finns hos karaktären utan att den behöver problematiseras. Hon kanske gillar killar eller tjejer eller båda två, det är inte så himla noga. Ella attraheras dock av Esmael som de träffar på vägen till Umeå och de har nästan sex med varandra, vart nu den gränsen egentligen går? Sex behöver inte alltid innebära penetration och det är en bra grej att det lyfts fram. Det går ju att göra och känna så himla mycket annat också, vilket Ella verkar väl medveten om. 

 

Jag är ju dock lite ifrågasättande till att vi som läsare aldrig får veta mer om febern som slog ut befolkningen. Det är ett så snävt perspektiv på berättelsen eftersom vi bara följer en person och hennes synvinkel på problemen att resten av världen faller i glömska. Visst diskuteras det ibland lite mellan karaktärerna om vad som kan ha hänt men oftast handlar dialogen om vardagliga saker och vardagliga problem. De har med andra ord anpassat sig ganska bra till den nya världen, de verkar inte så intresserade av att ta reda på mer om händelsen utan vill bara fortsätta att leva sina liv som vanligt. Så vanligt som det nu går när alla man känner är döda. 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon