Titel: Deras ryggar luktade så gott

Författare: Åsa Grennvall

Antal sidor: 190 (Inbunden)

ISBN: 97891 9818 1500

Publiceringsår: 2014

Serie: -

Originaltitel: -

Första mening: "Det började med att jag var gravid med mitt första barn."

 

Handling: Jenny växer upp i en familj där alla former av känslor undviks, senare i livet kommer hon att stöta på begreppet känslomässig försummelse men det är långt senare. Då, när det nästan är försent kommer hon att förstå att det inte är henne det är fel på utan att det är situationen som är utom kontroll. Det handlar om en familj med mamma, pappa och barn där passiviteten i relationen känns hårdare än alla slag.

 

Omdöme: Åsa Grennvall undviker inte smärtsamma, mörka och tabubelagda ämnen utan mycket av inspirationen är hämtad från självupplevda händelser. Det gör det hela ännu sorgsnare. För det är främst den känslan jag får när jag läser det här albumet, sorgsenhet. Jag blir inte arg på föräldrarna som försummar sitt barn känslomässigt, för hur kan man bli arg på någon som inte förstår att denne begår ett fel? Jag vet inte om den här Jenny är arg på sina föräldrar heller, jag tror inte det, de vet helt enkelt inte bättre och de kan inte känna såsom andra människor känner. Anledningen till det, menar Jenny, kommer för alltid att vara dold i mörker. Jenny var dock inte ensam under barndomen, det fanns även en bror där och hur mycket jag än vill fokusera på Jenny så undrar jag hur det gick för honom. Inom Jenny växte sig känslorna till ett obearbetat trauma som i vuxen ålder krävde att få sitt utlopp genom olika destruktiva beteenden. Jag undrar vad som hände med hennes bror, om han kände samma behov eller om en del av upplevelsen kan knytas till individen. 

 

Mycket av historien ägnas åt hur Jenny som barn upplevde situationen men det finns även ett perspektiv på det hela när Jenny är vuxen, när hon är på väg ut ur depressionen och kan se tillbaka på det med andra ögon. Hon jämför relationen till sina föräldrar som vilken relation som helst, att omgivningen sällan skulle uppmana att någon gick tillbaka till ett destruktivt förhållande men att det uppmuntras så länge det handlar om föräldrarna. Blodsband ses än idag som tjockare än vatten, trots att ett barn aldrig väljer att födas in i en familj. Jag tycker att det är bra att det pratas om sådana här saker, kärnfamiljen börjar luckras upp i kanterna och argumenten för varför en sådan konstellation automatiskt skulle vara bättre än någon annan börjar sakna argument. Det hela är utelämnande och modigt men också viktigt. 

 

 

Betyg: 4/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon