Titel: Tingeling - Legenden om Önskedjuret (Tinkerbell and the legend of the neverbeast)

Premiär: 19 december 2014 (Sv)

Längd: 76 min

Genre: Animation, Adventure & Family

Medverkande: Hilda Henze, Linda Åslund & Susanne Thorson

Imdb-betyg: 6,7

 

Tingeling

Tingeling och den förlorade skatten

Tingeling och älvornas hemlighet

Tingeling - Vingarnas hemlighet

Tingeling och piratfen

 

Handling: Tingelings vän Vinka vars speciella förmåga är att kunna tala med djur agerar oftast utifrån hjärtat och inte så mycket med hjärnan. Som den gången när hon tog hem en hökunge till Älvdalen som hade skadat vingen, trots att hökar äter älvor. En dag hör vinka ett rysligt vrål från skogen och trots att hon vet att hon inte borde så flyger hon dit, där hittar hon ett stort monster som har skadat tassen. Vinka hjälper monstret - önskedjuret - och de två blir vänner. Tills den dagen de andra älvorna får reda på legenden om det stora Önskedjuret som hotar att ödelägga hela Älvdalen.

 

Omdöme: Den som är ute efter en historia med Tingeling kommer att finna sig besviken, trots den missledande titeln. För Tingeling får här stå tillbaka som bifigur och det är istället älvan Vinka som står i fokus. Som vuxen känner man eventuellt igen Tingeling från Peter Pan men det är inte riktigt samma figur som vi möter i den här filmen, trots de yttre likheterna, för Tingeling har här blivit mycket vänare och stillsammare. Till skillnad mot i Peter Pan där hon både kunde bli arg och svartsjuk. Hur översättarna har fått "The Neverbeast" till Önskedjuret förstår jag inte riktigt heller, för det är inget tal om önskningar någonstans? Annars är det roligt att det är kvinnliga älvor som får agera tuffa flygare, krigare och beskyddare och inte bara manliga älvor. Det sistnämnda är det faktiskt ganska ont om. Alla Vinkas vänner är till exempel tjejer. Visst ser de lite barbieaktiga ut men de får i alla fall agera utifrån sig själva och inte utifrån stereotyper. Historien i sig är inte så medryckande tycker inte jag, ibland till och med lite krånglig. Men mot slutet blir det faktiskt lite känslosamt och ett barn i biosalongen började till och med gråta högljutt, trots mammans ivriga försök att förklara vad det egentligen var som hände med Önskedjuret.