Titel: Himlen börjar här
Författare: Jandy Nelson
Antal sidor: 266 (pocket)
ISBN: 97891 866 34315
Publiceringsår: 2012 (Original: 2010)
Serie: -
Originaltitel: The sky is everywhere
Första mening: "Mormor är orolig för mig."
Handling: Lennies syster Bailey är död och livet kan aldrig mer bli som förut. Lennie har levt ett tryggt liv i skuggan av sin utåtriktade syster men nu är det plötsligt hon själv som står i centrum i sitt eget liv, vare sig hon vill det eller inte. Förlamad av sorg drar hon sig undan alla i sin närhet, men plötsligt blommar en passion upp som hon aldrig tidigare har känt. Lennie brottas med skuldkänslor och sorg samtidigt som hon måste försöka ta reda på vem hon är utan sin syster bredvid sig.
Omdöme: Ibland blir jag så arg på mig själv för att jag inte har läst en bok tidigare, för att jag har prioriterat ner den till förmån för andra och det här är just precis en sådan bok. Jag önskar helt enkelt att jag hade fått upplevelsen när jag läste den här tidigare men bättre sent än aldrig antar jag. Det här är en sådan bok som hamnar på min favoritlista och som jag kommer att rekommendera till alla jag känner. Den är så oerhört sorglig men vacker och det är helt klart en bok som berör på djupet. Det som gör boken så bra är till största delen språket, att varje mening är som poesi i sig. Det går att plocka ut en mening från sitt sammanhang och den kommer fortfarande att säga lika mycket, det är ett vackert hantverk. Det är klart att själva handlingen hjälper till att bygga upp den sorgliga stämningen men det är helt klart språket som gör boken.
Lennie som karaktär tycker jag dessutom är intressant. Det är inte en karaktär som hela tiden går att förstå, men vilken människa gör hela tiden rationella handlingar? Hon känns helt enkelt så himla verklig och hennes känslor gentemot sin syster, sorgen, passionen och saknaden som fyller hennes liv känns alltigenom äkta. Lennie brottas med skuldkänslor, skäms för sig själv, brottas med inre tankedemoner och samtidigt som hon ska försöka acceptera sin systers död är hon dessutom i den fasen i livet när det börjar bli dags att utforska sig själv på olika plan. Det är mycket känslor som ska hanteras och det är främst i Lennies inre som det händer saker som för historien framåt, den yttre verkligheten rör sig knappt märkbart.
Jag tycker att det är svårt att skriva om en bok som jag har tyckt väldigt mycket om, egentligen borde det kanske räcka med en uppmaning om att andra ska läsa den. Den kräver ett visst mått av koncentration tycker jag och det är ingen direkt bladvändare, det är en finstämd berättelse om sorg och saknad och det enda jag egentligen har att klaga på är att jag inte läste den tidigare.
Betyg: 5/5
3 kommentar(er)
