Titel: Du är ett geni
Författare: Susin Nielsen
Antal sidor: 251 (Kartonnage)
ISBN: 97891 2969 4192
Publiceringsår: 2015
Serie: -
Originaltitel: We're all made of molecules
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Jag har alltid önskat mig en syster."
Handling: Stewart är ett underbarn som har det lite svårt med det sociala samspelet. Stewart och hans pappa ska flytta in hos Caroline och hennes dotter Ashley, något som Stewart ställer sig positiv till då han alltid har velat ha en syster medan Ashley oroar sig för hur hennes sociala status kommer att påverkas nu när hon får en styvbror som inte alls passar in i hennes liv. Ashleys föräldrar gick skilda vägar när Ashleys pappa kom ut som homosexuell och Stewarts mamma dog för något år sedan, så både Ashley och Stewart kommer från något ganska uppslitande till en helt ny familjekonstellation.
Omdöme: Jag måste säga att jag är väldigt besviken på den här boken, jag hade väl inte förväntat mig ett mästerverk men i alla fall något som var betydligt bättre än vad jag fick. Det sägs hela tiden att Stewart har det lite svårt med sociala samspel, att hans intelligens vida överskrider medelpersonens men att han då å andra sidan har andra brister. Detta märks dock inte alls. Han tar inte vad personer säger bokstavligt, han tackar ja till en kopp te fast han inte tycker att det är gott eftersom han anser att det är artigt, han förstår ironi och kan utan problem avläsa en persons ansiktsuttryck och han kan småprata om ingenting för att upprätthålla stämningen så jag vet inte riktigt hur hans svårigheter yttrar sig. Jag tror helt enkelt inte på Stewart som karaktär. Inte heller Ashley är en trovärdig person eftersom hon framstår som väldigt ytlig och elak, hon säger att hon inte är det men agerar sedan utan eftertanke och med enda avsikten att behålla sin plats överst på den sociala stegen. Jag kan ta att tonåringar är egoister men inte att de är beräknande elaka.
Jag tycker även att boken känns hastigt översatt, vilket den också måste vara eftersom den kom ut i maj på engelska. Bara titeln känns ju krystad. Du är ett geni vs. We're all made of molecules. Vissa formuleringar känns också som direktöversättningar och det fungerar inte, ett välkänt engelskt uttryck går helt enkelt inte bara att ordagrant översätta eftersom det bara ser lamt ut. Då är det bättre, tycker jag, att behålla den engelska varianten. Det går ju till exempel inte att översätta Yolo? Obs! Bara ett exempel och inte hämtat ur boken. Jag ville bara tydliggöra min poäng.
Stundtals blixtrar boken till med lite humor men ganska ofta faller det bara platt och blir känslokallt. Jag saknar djup hos karaktärerna, något som gör dem mer levande och inte bara till ett skal. Den är annars väldigt lättläst och flyter på bra.
0 kommentar(er)
