Titel: Ett folk utan land

Författare: Melina Marchetta

Antal sidor: 399 (Danskt band)

ISBN: 97891 8663 4698

Handling: Det ligger en förbannelse över landet Lumatere och ingen kommer varken ut eller in. Finnikin har levt i exil i tio år och försöker ständigt att hjälpa exilbefolkningen samtidigt som hoppet om att Lumatere en gång ska återgå till det land som det en gång var aldrig släcks. På en av sina resor träffar han Evanjalin som påstår att hon kan leda honom till Lumateres rättmätige tronarvinge, den enda som kan häva förbannelsen. Tillsammans ger de sig ut för att rädda Lumatere.

Omdöme: Jag måste erkänna att jag hade svårt för den här boken, svårt att komma in i den och svårt att ta till mig den. Det gör lite ont att säga eftersom förlaget annars brukar imponera på mig men det går inte att leva på gamla meriter. Det är mycket namn på länder och människor och folkslag och språk och det är helt enkelt rörigt. Jag brukar försöka se förbi sådant eftersom det alltid brukar lösa sig, det gjorde det dock inte den här gången och den var heller inte så pass spännande att jag inte brydde mig om det. Den är helt enkelt väldigt händelsefattig. De reser från en punkt till en annan, gör det de ska på den punkten och reser sedan vidare. Det kommer inga direkta oväntade överraskningar, trots att jag bara sitter och väntar på att någon ska dö. För det måste det väl göra i en Fantasyroman?

 

Att jag inte alls tycker om karaktärerna bidrar också till mitt missnöje. Jag måste inte tycka om dem för att boken ändå ska vara bra, ibland kan det till och med vara intressant att ha en osympatisk huvudperson, men här är det på det stadiet att jag inte ens förstår dem. Jag förstår inte vad Finnikin ser i Evanjalin, hon är extremt dryg. Det märks att det inte går att lita på henne, att hon är lömsk, elak och självgod men trots detta så börjar känslorna att utvecklas hos Finnikin.

 

Sedan är själva ämnet såklart intressant med flyktingströmmar och läger och sjukdom och en trasig befolkning som inget annat land vill kännas vid. Det är inte sällan verkliga problem skildras i just fantasygenren. Det är däremot ingen renodlad fantasy skulle jag inte säga, det finns inga direkta övernaturliga inslag förutom Evanjalin som säger att hon kan vandra i sömnen. Sedan finns det bevisligen en förbannelse över landet Lumatere så en viss magi finns givetvis. Annars är det främst en extremt stark tro på Gud som flyter som någon slags magisk kraft genom världen. Som om Guds ord är lag och att denna Gud kan tilldela människor olika uppdrag och egenskaper. Just den religiösa aspekten hade jag gärna sett skulle ha blivit mer ifrågasatt.

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon