Titel: Vi är en
Författare: Sarah Crossan
Antal sidor: 436 (Inbunden)
ISBN: 97891 3216 9793
Publiceringsår: 2016 (Original: 2015)
Serie: -
Originaltitel: One
Rekommenderad läsålder: 12-15 år
Första mening: "Här är vi."
Handling: Grace och Tippy är sexton år och sammanvuxna tvillingar förenade vid höften. De är två individer med olika tankar, känslor och drömmar men samtidigt är de en och samma. När familjen inte längre har råd med privatundervisning måste Grace och Tippy börja i en vanlig skola och där väntar hårda miljöer, sociala hierarkier och ryktesspridning i korridorerna. Men där väntar också Grace och Tippys chans till ett vanligt liv, chansen till kompisar och kanske också den stora kärleken. Men så tvingas Grace erkänna att hon inte mår så bra och tvillingarna ställs inför ett omöjligt val.
Omdöme: Boken är skriven i prosalyrik och det älskar jag. Den är snabbläst och fin och lämnar mycket åt läsaren själv att bestämma. Kanske hade den varit ännu finare om man hade läst den på engelska för ibland kan jag tycka att det svenska kan te sig lite banalt, det blir helt enkelt inte samma sak. Jag gillar verkligen hur författaren med så få ord kan väva in så mycket känsla i berättelsen och att Grace och Tippy inte alls framstår som platta eller tunna karaktärer, trots att vi inte får flera sidors karaktärsdrag beskrivna eller miljöskildringar eller annat som nu verkar helt onödigt när man läser en bok som lyckas bli så bra nästan helt utan allt det där. Kanske att jag hade önskat att till och med ännu mer hade lämnats över till läsaren öfr tolkning, för berättelsen är väldigt konkret och den beskriver händelser som löper efter varandra och det är väldigt tydligt allting som sker. Jag hade kanske velat ha mer av insidan hos Grace, vars perspektiv det är vi följer. Jag gillar boken som mest när vi får ta del av Grace lite mer mänskliga sidor, de som man inte vill lyfta fram i ljuset men som ändock finns där. Som svartsjukan eller avundsjukan, både till sin tvillingsyster och sin lillasyster.
Jon skjutsar hem oss
i Cals bil,
och jag får anstränga mig supermycket
för att inte vara arg på Tippy
för att hon är tvillingen till vänster
som får sitta
jättenära Jon
i femton hela minuter.
Som sagt tycker jag att den vinner väldigt mycket på att den är just snabbläst och att den har en väldigt unik handling vilket gör att den inte kan jämföras med någon annan bok som jag har läst. Det är kanske inte en ny favoritbok men jag sträckläste den i en sittning och det måste ändå betyda något.
Betyg: 4/5
0 kommentar(er)
