Omdöme: Jag är inte bekant med Bodil Malmsten sedan tidigare. Hur kan jag inte vara det tänker ni? Ja, om ni vet vad jag brukar recensera för typ av böcker så kanske det är mer förståeligt. Nu har jag dock tagit mig an hennes senaste och sista dikt i form av Det här är hjärtat och jag ångrar mig inte. Det är bara tragiskt att det var hennes död som gjorde att jag läste den kan jag känna. 

 

Den här dikten känns väldigt "folklig" i och med att den är lätt att förstå. Och jag tycker att det alltid är bra när gemene man kan uppskatta poesi, när vanliga personer kan applicera orden på sitt eget liv så att de blir sådär kärnfulla men samtidigt känslosamma som man vill att poesi ska vara. Och en dikt om döden känns ju också väldigt tacksamt i och med att det är något som de allra flesta har mött, att någon närstående från en dag till en annan inte finns där längre. Och har man inte den erfarenheten så ska vi ju alla också en gång själva dö. För någonstans i mitten av boken känns det som om perspektivet antingen byts eller bli tvetydigt, som om döden det berör plötsligt lika gärna kan vara den egna. Det gör lite ondare tycker jag, att den död som Bodil Malmsten skriver om skulle kunna vara den egna. 

 

Så det jag nog uppskattar mest med samlingen är att den är lättillgänglig, att den går att läsa och ta in utan ansträngning, som om orden direkt lägger sig under huden och blir kvar. Det är fint för att det gör ont.

 

 

Betyg: 4/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus