Kvinnan i rummet
 
 
Titel: Kvinnan i rummet
Författare: Jussi Adler-Olsen
Antal sidor: 349 (Pocket)
ISBN: 97891 7002 9721
Publiceringsår: 2011 (Original: 2007)
Serie: Avdelning Q #1
Originaltitel: Kvinden i buret
Första mening: "Hon skrapade fingrarna blodiga mot de hala väggarna och drämde knytnävarna mot de tjocka fönstren, tills hon inte hade någon känsel i händerna längre."
 
Handling: Kriminalinspektör Carl Mørck är tillbaka på jobbet efter en traumatisk skottlossning där han och två kollegr blev nedskjutna. Alla är dock inte överlyckliga över återkomsten och när en ny enhet ska bildas, Avdelning Q, ses det som en chans att låta Carl Mørck komma lite längre från kollegorna. Han får i uppdrag att tillsammans med sin nya kollega Hafez el-Assad utreda hittills oupplösta fall. Det första blir försvinnandet av politikern Merete Lynggaard våren 2002, men kommer de verkligen att kunna lösa det innan det är försent?
 
 
Omdöme: I huvudrollen finner vi en ensamstående man som inte står på så god fot med sina kollegor på grund av hans stundtals lite bryska humör. Så långt känns det inte så originellt men när hans nya kollega dyker upp är det som om en ny sida kommer fram mer och mer och jag känner att Carl Mørck blir lite mer mänsklig och lite mindre stereotypisk kriminalinspektör. Jag kan dock ännu inte sträcka mig så långt som att säga att jag tycker om honom, han blir bara lite mer okej att läsa om. Om det är meningen att jag ska finna Carl Mørck rolig så misslyckas det totalt. 
 
Jag hade hört ganska mycket bra om Jussi Adler-Olsen innan jag läste den här boken och efter vad jag hörde så trodde jag att det skulle bli en fullträff för mig men det kan jag tyvärr inte påstå att det blev. Den liknar lite för mycket vilken annan deckare som helst och dessutom kunde jag inte riktigt tro på att det jag läste skulle kunna hända i verkligheten. Man får väl hoppas att många av de deckare jag läser inte kan hända i verkligheten men det här kändes så sjukt och långt borta att till och med jag hade svårt att köpa det och då uteblir ju lite av spänningen. Men om man vill ha en deckare där man vet ungefär vad man får så är den perfekt.
 
Den ingav ändock spänning för en stund och den fängslade mig ändå så pass mycket att jag definitivt kommer att fortsätta läsa om Carl Mørck och Avdelning Q. Det kanske blir bättre ju mer man lär känna karaktärerna?
 
 
Betyg: 3/5
 
Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon
 
 
#1 - Joelinda

Just det där med att man inte riktigt kan svälja intrigen har jag rätt svårt för. Det får inte vara hur utflippat som helst om historien i övrigt aspirerar på att vara verklighetstrogen.

#2 - Monika

Jag tycker den här boken har varit den bästa i serien, så långt (har bara en kvar att läsa), men jag tror att jag blev överrumplad av relationerna och humorn. Och brottet. När det gäller ondska så har jag nog inga som helst illusioner om att något kan bli för sjukt, det verkar lite som att människan inte har några gränser i det fallet.

Svar: Sant, egentligen tyckte jag nog också att det var det bästa med boken. Att brottet var så pass ondskefullt :)
Carolina Edvinsson