Titel: Bad feminist
Författare: Roxane Gay
Antal sidor: 398 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 5567
Publiceringsår: 2016 (Original: 2014)
Serie: -
Originaltitel: Bad feminist
Första mening: "Världen förändras snabbare än vi kan fatta, och den förändras på ett väldigt komplicerat sätt."
Handling: Det här är en essäsamling där Roxane Gay behandlar allt ifrån Alfapet, Hungerspelen, fat camps, våldtäkter och Fifty shades of grey till varför man gillar hiphop fast man vet att texterna är sexistiska. Det handlar om politik, kön, etnicitet och sex. Allt i en salig blandning från högt till lågt. Allt utgår från hennes egen definition av feminism, det är bättre att vara en dålig feminist än ingen feminist alls.
Omdöme: Jag tycker överlag att det är svårt med böcker som endast innehåller essäer eftersom det då kan bli en väldigt salig blandning, både ämnesmässigt men även innehållsmässigt och då är det lätt att vissa essäer som man personligen inte gillar kan dra ner helhetsomdömet på boken ganska mycket. Detta gäller dock inte den här boken för här gillade jag och kunde ta till mig det allra mesta. Roxane Gay hänvisar mycket till populärkulturella fenomen som till exempel Hungergames, Fifty shades of grey, Niceville och Girls och då är det klart att det är mycket roligare att läsa om man själv har en referensram till dessa, vilket jag då har. Sedan fanns det andra böcker och serier som jag inte känner till och som jag då har lite svårare att relatera till, även om författaren beskriver innehållet väldigt tydligt och bra så blir det ändå inte ritkigt samma sak.
Jag gillar att boken är så ärlig, att författaren säger sig vara feminist samtidigt som hon inte kan låta bli att gilla viss skräpkultur som kanske inte alltid är helt okej med genusglasögonen på. Hon dömer ingen eftersom hon är lika mänsklig själv. Men det är inte bara en bok som jag kan nicka igenkännande åt utan den lär mig också väldigt mycket, mest om hur vithetsnormen fortfarande dominerar och hur mycket det grottas i onödigt våld när det kommer till skildringar av slaveriet. Det är klart att jag var medveten om läget redan innan men jag hade inte reflekterat över det på den nivån, särskilt inte medan jag såg till exempel Niceville eller 12 years a slave. Det är nyttigt att få ett helt annat perspektiv på sina egna upplevelser, det gör att jag ifrågasätter hur jag egentligen väljer att ta in kultur och det är intressant att se hur snävt man upplever något när det endast sker utifrån sin egen referensram.
Jag gillar också att boken är lättillgänglig så till vida att den är lätt att läsa och att författaren inte skriver så stelt eller formellt. Den är stundoms rolig mitt i allt det svåra och lite tragiska. Ännu bättre tycker jag att det blir när författaren ifrågasätter Caitlin Moran, vars bok jag inte heller tyckte var särskilt rolig eller bra. Roxane Gay vill jag se mer av!
Betyg: 4/5
2 kommentar(er)
