Titel: Maze runner: I dödens labyrint
Författare: James Dashner
Antal sidor: 368 (Pocket)
ISBN: 9789175034607
Publiceringsår: 2015 (Original: 2009)
Serie: Maze runner #1
Originaltitel: The Maze Runner
Första mening: "Han började sitt nya liv stående, omgiven av kallt mörker och instängd, dammig luft."
Handling: Thomas vaknar upp i en hiss där det enda han minns från sitt liv är sitt namn. När dörrarna öppnas möts han av stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett stort område som omgärdas av en labyrint och varje morgon öppnas dörrarna ut till labyrinten och varje kväll stängs de. För när nätterna kommer vaknar även de odjur som vaktar labyrinten och då är det ingen som vill befinna sig på fel sida av portarna. Det är också om natten som väggarna till labyrinten flyttar på sig, så nästa dag ser den inte likadan ut. Hur ska de någonsin kunna hitta en väg ut ur labyrinten? Och vem är det som har placerat dem där? Och varför?
Omdöme: Sådana här böcker brukar ju vara riktiga bladvändare och ha en cliffhanger som gör att man bara måste ha tag på nästa del nu genast med en gång, med den här boken känner jag dock inte alls så? Kanske går jag händelserna i förväg lite nu men jag kan inte annat än känna mig både lite förvånad och lite besviken på vad det är jag just har läst. Den var liksom både segstartad och långtråkig? En bidragande orsak kan vara att jag hade vädigt svårt att föreställa mig livet i den här labyrinten, hur det såg ut och vilka människorna var. Miljöbeskrivningarna kan alltså inte ha varit helt lysande.
Och varför var det bara killar som var utvalda till det här testet, eller vad det nu är för något? Jag hoppas att man får en bättre förklaring i de andra delarna än att de var ovanligt smarta, för det kan ju tjejer också vara tänker jag? Om det hade varit en blandad grupp tror jag att det hade varit mer intressant att läsa, att författaren hade kunnat lyfta fram mer gruppsykologi för som det är nu känns varenda unge i den där labyrinten så oerhört korrekt och tråkig. Det finns ingen karaktär som sticker ut förutom en och det är för att han vågar säga vad han tycker och visa hur han känner, de andra framstår som små robotar som bara arbetar för en framtid de inte vet något om.
Jag nämnde tidigare att jag tyckte att den var seg och jag tror att mycket beror på att man som läsare får upptäcka allt tillsammans med huvudpersonen Thomas. Han vet inget så jag som läsare vet inget. Det är heller ingen som svarar på hans frågor om labyrinten, tiden eller livet där så en stor del av boken går man oventandes om precis allt. Jag tycker att det tar för lång tid innan själva händelseförloppet sätts igång, det som gör att det börjar bli lite spännande. Jag kommer såklart ändock att läsa de två andra delarna för att få veta hur det går men trots att jag har nästa del hemma i bokhyllan så plockar jag faktiskt upp en annan bok emellan.
Betyg: 3/5