Titel: Bro bro breja

Författare: M.J. Arlidge

Antal sidor: 372 (Pocket)

ISBN: 97891 7461 6255

Publiceringsår: 2016 (Original: 2014)

Serie: Helen Grace #2

Originaltitel: Pop goes the weasel

Första mening: "Dimman svepte in från havet och kvävde nästan staden."

 

Handling: En man som utåt sett verkar ha levt ett skötsamt liv hittas mördad på en plats där prostitution och droghandel frodas. Någon har dessutom skurit ut hans hjärta och lämnat det utanför familjens dörr. Det är det första offret och för Helen Grace står det snabbt klart att hon jagar en seriemördare. En seriemördare som är smart nog att inte lämna några spår vid mordplatsen och som förmodligen inte kommer att sluta döda förrän polisen kommer ikapp.

 

Omdöme: För det första, vad är grejen med titeln? Ja, den har tydlig koppling till den förra boken i serien som var Ole dole men den kändes ändå som om den hade lite mer med handlingen att göra än vad Bro bro breja har? Aja, inte mer om det nu. Upplägget är samma som i den förra boken med Helen Grace i huvudrollen som ska jaga fatt på en seriemördare. Ingen "vanlig" seriemördare heller utan det är råa mord och brutala handlingar. Precis så som ni vet vid det här laget att jag alltid faller för. Jag kan se att det här inte är jättevälskrivet och jag kan se att karaktärerna bara berörs på ytan och att mycket lämnas därhän men jag bryr mig inte eftersom den är så väldigt spännande. Det är korta kapitel och små instick av cliffhangers som gör att man vill veta mer och mer och precis när det verkar som om Helen Grace med kollegor tror att de är nära att ta fast mördaren (som läsare vet man att det är för långt kvar av boken för att de ska kunna fånga in mördaren där och då) så händer något oväntat som vänder på spelplanen igen. Helt enkelt en ganska klassisk hårdkokt deckare med en seriemördare skulle jag säga.

 

Huvudpersonen Helen Grace kan jag varken lyfta eller sänka för jag vet inte riktigt vad jag tycker om henne, vilket i sig gör henne till en intressantare karaktär än många andra. Hon känns ändå ganska nyanserad. Hon är inte alltigenom varken ond eller god utan hon har sina sidor åt båda hållen. Hon lever ensamt och ganska isolerat med få eller inga vänner alls. Vilket är bra för då kan hon helt gå upp i jobbet och fokusera på att ta fast mördaren istället för att det ska behöva bli den här balansen mellan karaktärernas jobb och privatliv. Lite privatliv finns det såklart, men det är framförallt koncentrerat till kollegorna tycker jag och inte så mycket kring Helen Grace själv. Jag gillar ju det, när jakten på mördaren får ta den största platsen och diskbänksbråken faller bort. Men det beror ju helt på vilken sorts deckare man gillar. Jag gillar det här. Det råa. Det mörka. Det osannolika.

 

 

Betyg: 4/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus

 

Ole Dole (Helen Grace #1)