Titel: Fyrmästarens dotter
Författare: Ann Rosman
Antal sidor: 273 (Pocket)
ISBN: 97891 7503 6069
Publiceringsår: 2016 (Original: 2009)
Originaltitel:
Serie: Karin Adler #1
Första mening: "Klockorna i Marstrands kyrka ringde in till söndagsgudstjänsten 10.30, men det hördes inte ut till Hamneskär där de båda polska murarna just hade återupptagit arbetet."

Handling: Utanför Marstrand på den lilla ön Hamneskär pågår en renovering för att kunna bygga en ny turist- och konferensanläggning. Två polska arbetare håller på och reparera en inre vägg i den gamla fyrmästarbostadens matkällare när de får en otrevlig överraskning. Väggen ger plötsligt vika och de hittar kvarlevorna av en man. Kroppen är välbevarad men har av allt att döma legat där väldigt länge. Vem var han? Och varför blev han inmurad? Det blir Karin Adler som får ta hand om utredningen och till en början har de inte mycket att gå på förutom en vigselring. Men ju närmre sanningen hon kommer desto fler personer verkar ha något med mordet att göra.

Omdöme: Jag tycker tyvärr att den här boken inledningsvis är trögläst i och med att den känns lite överdrivet beskrivande. Det är, så som det känns som, hundratals olika namn på öar som jag inte känner till och som dessutom spelar mindre roll för berättelsen och allt i från husen till personernas handlingar är i detalj beskrivna. Jag blir lite trött när jag till exempel får veta vilken färg det är på dörren eller att en person tar fram mugg, tepåse, vatten Och mjölk! Ska jag vara helt ärlig så lär jag mig så småningom att skumma över vissa partier i texten. Likaså verserna från Taube. Länge hoppas jag att mordet ska bli så pass intressant att jag vill läsa ut boken snabbt bara för att få veta hur det slutar.

Men mordhistorien blir heller aldrig så intressant eller spännande som jag skulle vilja och det kan ju bero på att mordet faktiskt är femtio år gammalt och därför till och med preskriberat. Det är invecklade släktförhållanden som jag till en början suckar över men sedan faktiskt lyckas bena ut! När jag har läst ut boken kan jag nästan säga hur alla karaktärer hänger ihop med varandra, men bara nästan. Vad är det då som gör att jag ändå fortsätter att läsa? Jo, jag tycker ju ändå att den på något sätt både är välskriven och intressant. Jag är nyfiken på hur författaren ska lyckas få ihop alla trådar, för det är väldigt många, men det lyckas hon ju väldigt bra med kan jag ju konstatera efter att ha läst ut den. Jag tycker också att den är välskriven, trots lite väl detaljerad som jag nämnde tidigare. Jag gillar också huvudpersonen Karin Adler och kan till och med tänka mig att läsa fler böcker av Ann Rosman med henne i huvudrollen även om just den här inte var en ny favorit. Jag gillar också karaktären Sara som är hemma och är sjukskriven på grund av utmattning eftersom hon ger en helt annan dimension till berättelsen. Jag ska erkänna att jag nog tidigare också har varit lite fördomsfull mot utmattningssyndrom men det har jag faktiskt omvärderat! Och jag tycker att det gestaltas så himla bra genom Sara här, det blir nästan lite informerande samtidigt som det vävs in i berättelsen på ett jättebra sätt och dessutom heller aldrig blir i form av pekpinnar. 

Kort och gott kanske jag hade lite extra svårt för den eftersom det var så himla mycket om havet, kärleken till havet. Jag hyser ungefär noll kärlek till havet. Älskar det i och för sig så länge jag är på land men ungefär dit skulle jag sträcka mig. Att bo på en båt som Karin Adler vore en mardröm för mig. Så lite olika perspektiv där kan man säga. Sedan innehöll mordhistorien kanske lite väl många trådar som dessutom löpte väldigt lång tid tillbaka (jag har som bekant lite svårt för parallella historier i olika tid) med allt ifrån andra världskriget, koncentrationsläger, tvillingar som inte vet om varandra, klassresor och pirater. 

 

 

Betyg: 2/5

 

Köp den här: Adlibris & Bokus