Titel: Träskkungens dotter
Författare: Karen Dionne
Antal sidor: 309 (Pocket)
ISBN: 97891 8810 7985
Publiceringsår: 2018 (Original: 2017)
Serie: -
Originaltitel: The Marsh King's daughter
Första mening: "- Jag har passat på, sade storkfar, och i kväll, då jag gick bland vassen, där gungflyt kan bära mig, kom tre svanar."
Recensionsexemplar från Bokförlaget NoNa.
Handling: Helena bor tillsammans med sin mor och sin far i en liten stuga vid ett träsk. Vid tolv års ålder får hon dock reda på att de inte är där av egen fri vilja, i alla fall inte hennes mor som hennes far har kidnappat och hållit kvar mot sin vilja under alla år. Långsamt går det upp för Helena att hon är dotter till ett monster. I och med Helenas nya insikter går också familjens isolerade tillvaro mot ett våldsamt slut. Femton år senare möts far och dotter igen när han har rymt från fängelset och tagit sikte på Helenas familj. Den enda som tycks kunna fånga in Träskkungen, som han kom att kallas i media, verkar vara Helena själv och hon tar upp jakten. Men vem är det egentligen som är jägaren och vem är jagad?
Omdöme: Det pågår två parallella historier samtidigt där vi dels får ta del av det som händer i nutid när Helenas pappa har rymt från fängelset och hur Helena tar upp jakten på honom men vi får också veta vad som egentligen hände under den där tiden i träsket. Författaren har också sprängt in hänvisningar till H.C. Andersens saga Dykungens dotter men jag kommer på mig själv med att först verkligen försöka läsa och förstå, sedan skumläsa och till sist hoppar jag helt enkelt över de kursiva partierna för jag tycker inte att det tillför något alls. Annars tycker jag att det är en fin växling mellan de båda historierna och det känns som om de får ta ungefär lika stort utrymme och att de faktiskt båda är spännande på sitt sätt. För även om vi vet utgången på tiden i träsket, att de så småningom blev fria och pappan hamnade i fängelse, så vet vi inte exakt hur det gick till. Det är en konst i sig tycker jag att hålla spänningen vid liv trots att utgången redan är given.
Det är från Helenas perspektiv som vi får ta del av historien och det ges en väldigt nyanserad bild av fadern där det fanns både fina och hemska stunder i Helenas barndom. Eftersom de inte hade någon kontakt med omvärlden alls så blev ju allt de gjorde naturligt för henne eftersom hon inte visste om något annat. Värre var det såklart för modern som blev kidnappad som femtonåring. Jag har kanske lite svårt att köpa huvudpersonens så kalla inställning till sin mamma och sin så varma inställning till sin pappa men jag antar att det finns någon psykologisk förklaring till det. Jag hade också lite svårt för huvudpersonen Helena överlag, både som barn men kanske framförallt när hon är vuxen, för hon känns inte riktigt som en levande person. Jag vet inte hur jag ska förklara det men hon väckte liksom inga sympatier hos mig.
Själva historien är ändå ganska spännande och även om jag kanske föredrog den delen när de levde i träsket så var det en fin växling till nutidsperspektivet. Och även om boken inte var lång så tröttnade jag lite på slutet och kände att det blev lite för mycket. Helt okej läsning med andra ord!
Betyg: 3/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
Författare: Karen Dionne
Antal sidor: 309 (Pocket)
ISBN: 97891 8810 7985
Publiceringsår: 2018 (Original: 2017)
Serie: -
Originaltitel: The Marsh King's daughter
Första mening: "- Jag har passat på, sade storkfar, och i kväll, då jag gick bland vassen, där gungflyt kan bära mig, kom tre svanar."
Recensionsexemplar från Bokförlaget NoNa.
Handling: Helena bor tillsammans med sin mor och sin far i en liten stuga vid ett träsk. Vid tolv års ålder får hon dock reda på att de inte är där av egen fri vilja, i alla fall inte hennes mor som hennes far har kidnappat och hållit kvar mot sin vilja under alla år. Långsamt går det upp för Helena att hon är dotter till ett monster. I och med Helenas nya insikter går också familjens isolerade tillvaro mot ett våldsamt slut. Femton år senare möts far och dotter igen när han har rymt från fängelset och tagit sikte på Helenas familj. Den enda som tycks kunna fånga in Träskkungen, som han kom att kallas i media, verkar vara Helena själv och hon tar upp jakten. Men vem är det egentligen som är jägaren och vem är jagad?
Omdöme: Det pågår två parallella historier samtidigt där vi dels får ta del av det som händer i nutid när Helenas pappa har rymt från fängelset och hur Helena tar upp jakten på honom men vi får också veta vad som egentligen hände under den där tiden i träsket. Författaren har också sprängt in hänvisningar till H.C. Andersens saga Dykungens dotter men jag kommer på mig själv med att först verkligen försöka läsa och förstå, sedan skumläsa och till sist hoppar jag helt enkelt över de kursiva partierna för jag tycker inte att det tillför något alls. Annars tycker jag att det är en fin växling mellan de båda historierna och det känns som om de får ta ungefär lika stort utrymme och att de faktiskt båda är spännande på sitt sätt. För även om vi vet utgången på tiden i träsket, att de så småningom blev fria och pappan hamnade i fängelse, så vet vi inte exakt hur det gick till. Det är en konst i sig tycker jag att hålla spänningen vid liv trots att utgången redan är given.
Det är från Helenas perspektiv som vi får ta del av historien och det ges en väldigt nyanserad bild av fadern där det fanns både fina och hemska stunder i Helenas barndom. Eftersom de inte hade någon kontakt med omvärlden alls så blev ju allt de gjorde naturligt för henne eftersom hon inte visste om något annat. Värre var det såklart för modern som blev kidnappad som femtonåring. Jag har kanske lite svårt att köpa huvudpersonens så kalla inställning till sin mamma och sin så varma inställning till sin pappa men jag antar att det finns någon psykologisk förklaring till det. Jag hade också lite svårt för huvudpersonen Helena överlag, både som barn men kanske framförallt när hon är vuxen, för hon känns inte riktigt som en levande person. Jag vet inte hur jag ska förklara det men hon väckte liksom inga sympatier hos mig.
Själva historien är ändå ganska spännande och även om jag kanske föredrog den delen när de levde i träsket så var det en fin växling till nutidsperspektivet. Och även om boken inte var lång så tröttnade jag lite på slutet och kände att det blev lite för mycket. Helt okej läsning med andra ord!
Betyg: 3/5
Köp den här: Adlibris & Bokus
0 kommentar(er)
