Titel: Orkidépojken
Författare: Helena Dahlgren
Antal sidor: 149 (Danskt band)
ISBN: 97891 8852 9213
Publiceringsår: 2017
Serie: -
Originaltitel: -
Första mening: "Sjung om studentens lyckliga dag."

Handling: Hanna och Zeb har precis tagit studenten och det är nu livet ska börja. Men först ska de spendera en sommar hemma för att jobba på kyrkogården, slökolla på Twin Peaks, gå på fester och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så försvinner plötsligt Lina spårlöst, ortens drottning, och Hanna fastnar i mysteriet. Så länge någon kan minnas så har det viskats om en närvaro i Tyresös skogar och efter Linas försvinnande känns det omöjligt att ignorera den obehagliga känslan. 

Omdöme: Efter att ha läst en del andra recensioner av den här boken så kan jag konstatera att det är mig det är fel på och inte boken eftersom prick alla andra verkar älska den. Hur kommer det sig att alla även verkar ha sett Twin Peaks utom jag? Om man har läst boken så vet man hur pass viktig den referensen ändå blir och jag kan inte annat än känna mig lite utanför någon sorts hemlig klubb där både Twin Peaks, den här boken och dess tittare och läsare ingår. Till mitt försvar så sändes Twin Peaks ungefär samtidigt som jag föddes och i min bekantskapskrets är det nog ingen som har sett det. Därför tycker jag också att referenserna är missplacerade när huvudpersonerna är i tjugoårsåldern och den utspelar sig 2011, alltså är de nästan exakt lika gamla som jag själv är vid den tidpunkten. Jag kan säga att nästan samtliga popkulturella referenser gick över huvudet på mig, förutom typ Veronica Maggio och Eric Amarillo vilka båda inte alls passar in i resten av sammanhanget som mer kretsar sig runt 90-tal? Så jag tror faktiskt att boken är ganska svårtillgänglig för den marknadsförda målgruppen unga vuxna?

Visst finns det en smygande ondska som sipprar fram mellan sidorna men särskilt läskig eller obehaglig blir den aldrig riktigt, jag har i och för sig väldigt hög tröskel för just det så inte heller där är jag kanske rätt person att uttala mig. Drivet i boken ligger framförallt i att bokens huvudperson Hanna hela tiden anspelar på vad som komma skall, att hon ska berätta sin version så småningom, men först ska hon bara berätta om allt annat? Sedan när hon väl kommer till skott för att berätta vad som hände när Lina försvann känner jag bara jaha? Varför var det så svårt för dig att få ur dig det? Jag förstår liksom inte huvudpersonens motvilja till att berätta? Eller egentligen vad hennes roll i hela historien egentligen är? Det är möjligt att jag har läst oerhört slarvigt men jag tycker att boken lämnar mig med fler frågor än svar. Och att den hoppar så mycket i tiden? Den är dock väldigt välskriven och det jag egentligen saknar är väl en tydligare struktur. Men det verkar som sagt bara vara jag. 


Betyg: 2/5

Köp den här: Adlibris & Bokus