Titel: Lika i döden
Författare: Anna Roos
Antal sidor: 236 (Inbunden)
ISBN: 97891 7799 1168
Publiceringsår: 2019
Serie: Morden vid världens ände
Originaltitel: -
Första mening: "En ensam snöflinga seglar genom luften, dansar långsamt fram och tillbaka innan den landar på mannens lätt blåfärgade hud."

Recensionsexemplar från Louise Bäckelin Förlag.

Handling: Vera Jansson arbetar som revisor i Stockholm och trivs bra med sitt liv men när hennes chef ber henne återvända till hemorten Trosa för att ta hand om ett företags revision går det inte att mota bort känslorna kring barndomens skuld och skam längre. I Trosa har dessutom Veras barndomsvän hittats död, något som avskrivits som en tragisk olycka. Men Vera är inte lika säker. Hon bestämmer sig för att återvända till hemorten, trots att det väcker starka känslor inte bara hos henne själv utan även hos många av ortsbefolkningen. Små oförrätter i det förflutna kan helt enkelt få stora konsekvenser i nutid.

Omdöme: Jag har inte läst något av Anna Roos tidigare men det borde jag verkligen ha gjort för det här är riktigt bra! Det här är en sådan bok som går över genregränser, inte riktigt renodlat av någonting och jag gillar det verkligen. Kan vi kanske kalla det för en spänningsroman? Handlingen kretsar kring en död person som vi inte vet om han är mördad, om det är självmord eller om det är en olycka. Och det i sig är ju spännande. Samtidigt får vi små ledtrådar kring Veras uppväxt och det går att ana stora händelser även där som gör att man vill veta mer om henne. Vad hände egentligen när hennes bror dog i ung ålder? Ljög Vera verkligen om att hon hade blivit antastad av sin bästa kompis styvpappa? Allt det som kretsar kring det förflutna känns så himla smutsigt på något vis och det finns så mycket ful ilska att hela stämningen i boken är väldigt speciell. Lotta Olsson skrev i DN att författarens stil påminner om Gillian Flynn med det oförsonliga raseriet och jag är beredd att delvis hålla med. Gillian Flynn lyckas kanske få till mörkret ännu lite svartare men det är också svårt att få till det där riktigt nervkittlande när boken utspelar sig i en liten småstad som Trosa, tycker jag. Jag har aldrig varit i Trosa men min förutfattade mening är att det känns väldigt snällt liksom? 

Boken känns kanske en aningen kort och det är många trådar som fortfarande hänger löst när vi slår igen boken. Förklaringen till det ligger förmodligen i att det ska bli en trilogi. Men det känns ändå lite väl oavslutat alltihop, som att man har delat en bok rakt av till tre delar. Det gör att den här klassiska dramaturgiska kurvan inte riktigt blir så tydlig och när man har läst mer än halvvägs undrar man hur säcken ska hinna knytas ihop, vilket den ju då inte gör. Men trots att handlingen och tempot egentligen inte är särskilt fartfyllt så går det väldigt lätt att läsa och det finns ändå ett driv som gör att man vill läsa vidare. Jag kommer absolut att vilja plocka upp nästa del i trilogin om Morden vid världens ände för att få veta mer om vad som egentligen har hänt. 


Betyg: 3/5

Köp den här: Adlibris & Bokus