Omdöme: Det känns både konstigt och fel att sitta och försöka recensera den här boken, för en sådan här bok kan inte vara fel. Vi som läsare får en inblick i Kristian Gidlunds allra innersta tankar och känslor och något så naket och ärligt kan aldrig bli fel.

 

Jag måste säga att jag beundrar honom. Inte bara för hans språkliga stil eller musikalitet eller talang för det kreativa, utan för att han aldrig slutar att kämpa trots att utgången redan är avgjord. Jag beundrar honom för att han låter ljuset skina in i sprickorna och inte låta sig själv sväljas av det totala mörkret. Jag tror inte att jag hade varit lika stark. För det är främst sådana frågor som väcks inom mig, hur hade jag hanterat ett sådant besked? Hur hade jag hanterat att jag har en bestämt tid kvar att leva, en tid som rinner fortare än vad jag hinner med att leva? Det är inte en diskussion som lämpar sig här men jag kan säga som så att Kristian Gidlund hade varit någon att se upp till för mig i så fall. För det här känns som en ärlig historia och med ärliga resonemang, det går inte att vara stark hela tiden och att våga visa sig svag är bland det svåraste man kan göra.

 

Det som "förstörde" läsupplevelsen för mig lite var att jag hade lyssnat på Kristian Gidlunds sommarprat innan jag läste boken, vilket gjorde att det blev en hel del upprepningar för mig. Jag fick blinka bort tårarna när han pratade om det barn som han aldrig kommer att få men i boken visste jag redan vad jag hade att vänta mig under samma avsnitt. Sedan kan jag tycka att boken är ett par sidor för lång. Det är alltid bättre att avsluta en bok och sukta efter mer än att känna att det kanske blev lite mäktigt.

 

 

 

Köp den här: Adlibris & Bokus & Cdon